Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den blandade värsens historia i .Sverige. (Lucidor, Runius, Dalin.) Af A. Åkerblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till den blandade värsens historia i Sverige. 19
dade värsens användning hos de i så mångt och mycket typiska
skalderna LUCIDOR, RUNIUS och DALIN.
Redan hos den förstnämnde finna vi antydningar till den
blandade värsens användning, och detta1, såsom vi skulle kunna vänta,
uti hans visor. Ej flera än två äro de i Helicons blomster
bevarade exemplen hos honom, n:r 3 och 4 af Wärldslige wisor. På
bestämda platser inuti raderna förekommer här växling af värsfötter.
I den förra af dessa visor består växlingen däri, att de svaga
takt-delarna (»sänkningarne») på vissa ställen blifva två- i stället för
enstafviga.
Str. 1. "I männ af höga sinnen,
som skämmes att dricka, minnen
at drikken ger största lust,
förachten then | hiernlösa hopen,
som lefwer i sarg och pust,
och sök som jagh | frögd vti stopen!
Str. 2. Fast om I pengar gommen,
Wij kasta them eij i strömmen,
Wij hålla them i wår krop.
Alt mynt giörs ju at förtära?
Dy hempten ett fullt stoop op,
Så längi mig | beenen känn bära.
Str. 3. Lät then som siuk sigh qwällia,
wij w e 1 e then dricken wällia,
som hafwer then bästa smak:
jagh älskar mäst | dubbla de drickar,
hwar glädie står op i taak,
till thess jagh ba | hickar och nickar.
o. s. v.
I andra strofen förekommer det enda undantaget från den
regeln, att de värsfötter, som till sin byggnad skilja sig från de
öfriga, regelbundet återkomma. Den fjärde raden innehåller nämligen
eljes genom hela visan två värsfötter med tvåstafviga svaga
takt-delar, men i denna strof innehåller den blott en — den förra.
1 Med undantag af tre enstrofiga — såvida här kan vara tal om
strofbildning — inserat, möjligen afsedda för sång, uti större dikter; som eljes ej äro
sångbara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
