Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den blandade värsens historia i .Sverige. (Lucidor, Runius, Dalin.) Af A. Åkerblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 A. Åkerblom,
Om de flesta af Dalins mindre dikter, framför allt de egentliga
tillfällighetsdikterna, kunna vi redan på förhand antaga, att de äro
affattade till sångföredrag. Bekant är ju Dalins yttrande (V, 327),
att, »då någon vars befalls», hälften af hans själ sitter i hans penna
»och hälften är i D ... s hals». Om denne D. upplysa utgifvarne, att
han var fen af »hofcavaillererne, som alltid måste försöka, om wår
auc-tors wisor kunde siungas efter den uppgifne melodien». Med säkerhet
torde kunna påstås, att särskildt alla dikter, som bära visnamnet —
således äfven en stor mängd af dem, som diktats på oblandade
metra —, voro afsedda att sjungas1.
Bland dem af de nämnda 105 dikterna, där växlingen alltid
regelbundet uppträder, må främst anmärkas sådana, där hela
växlingen består uti den (nästan alltid enstafviga) upptaktens
utelämnande eller tillfogande. Då upptakten förekommer efter vars med
manlig utgång, skulle man stundom kanske kunna uppfatta den med
upptakt försedda raden såsom en rytmisk enhet tillsammans med
den föregående.
I ’Säll lefnads kännemärken’ (III, 117 — 19) förekommer
upptakt uti den för öfrigt trokaiska värsen endast i en af strofens 11
rader, såsom framgår af den första strofen:
Den som wil wårt sinne weta, alltid nögder:
och wår sällhet efterleta, aldrig sjuk af rang och hederskrämpa,
kan ju bli afunds-låga,
så god som wi: hat och plåga,
ej af sorger, ej af frögder kan han i sitt hjerta dämpa.
nånsin bögder
I andra värsformer växer antalet så inskjutna upptakter. Så i
den glada ’Wisa5 (IV, 89 f.), hvars första strof lyder:
Snart man ingenstans sinne, själ och tanka
för tjufwar säker wara kan; måst’ utom mig wanka.
alt är nu en ann’s Hwad jag ägde fritt,
båd’ hjerla, mun och hand; är intet mera mitt.
och i öfversättningen af ’Aleide, utklädd efter nya moden’ (IV, 47 f.).
Str. 1. Nej förr skall den swarta floden
blifwa röd, som bloden,
1 Af detta och andra skäl kan med säkerhet antagas, att åtminstone
tio — och troligt är, att det gäller om alla — af de ofvannämnda 41
smådikterna äro skrifna till melodier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
