Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den blandade värsens historia i .Sverige. (Lucidor, Runius, Dalin.) Af A. Åkerblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till den blandade värsens historia i Sverige. 33
Str. 1. Lefwande själ, din ewiga källa,
strömmar så klart och fyller din håg,
at, om hos dig dess krafter få gälla,
ser du ditt lif en ostadig wåg,
lyckan en grop och höghet en snara
för kärlek och hopp;
långwarigt lif en långwarig fara
för själ och för kropp.
Str. 2. Owärdig grund för himmelska grenar,
at hafwa r o t i fåfängans stoft,
människan det fullkomlighet menar,
at swinga up til skyarnas loft,
drifwer sitt spel för gods och för ära,
med sömnlösa mått,
fast hon skal sär i samwetet bära
och swidande skott.
I en ’Wisa’ (IV, 306) begynner strofen med två fyrfotade
daktyliska rader, hvarefter följa två trefotade trokaiska rader, en tvåfotad
daktylisk eller jambisk och slutligen en tvåfotad daktylisk med
upptakt.
Gråt nu, I kullor, i skogar och dalar!
Ingen är nu som ert hjerta hugsvalar:
Stockholm | röfvat | har,
hwad er | fägnad | var.
Lägg er nu ner, (Lägg er | nu ner?)
t ils mönstringen sker.
Frögder Er, Kullor, i skogar och dalar!
Nu har Gud gedt er et Barn, som re’n talar.
Dock er | frögd är | kort:
Stockholm | tar det | bort.
Fölg efter dit, (Fölg ef | ter dit?)
med hela er suite.
Om det metriska schemat för strofens femte rad kan man ej
vara viss. Troligen är den daktylisk; den afvikelse från den
vanliga talbetoningen, som i fall af detta antagandes riktighet skulle
finnas i andra strofen, skulle åtminstone kunna skrifvas på
melodiens räkning.
Samlaren: XXII. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
