Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den blandade värsens historia i .Sverige. (Lucidor, Runius, Dalin.) Af A. Åkerblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 A. Åkerblom,
Liknande är förhållandet med flera rader i en liten tvåstroflg
dikt till grefve Piper (II, IV, 63) samt i en femstrofig till
grefvinnan Ribbing (II, iv, 144 f.). I alla dessa fall är melodiens roll
tämligen påtaglig.
Var i nyss nämnda värsformer valfriheten tämligen bunden, så
synes, som om i andra större frihet skulle råda. Så förekomma
växlingar — utan att vara obligatoriska — i hvarje rad af strofen
uti ett i daktylisk form skrifvet ’Herdaqwäde’ (III, 14—17).
Emellertid är friheten ej fullt så stor, som det vill synas. För det första
förekommer växlingen nästan endast i första foten, sällan i den
andra; dessutom blott två gånger uti strofens första och en gång i
dess femte rad, hvaremot större frihet tycks råda i afseende på de
öfriga. Att någon afsikt från Dalins sida orsakat dessa ansatser till
ordning uti växlingen, är ej troligt, i synnerhet som värsbyggnaden
tydligen endast är en något friare form af den reguliära daktyliska,
som han användt uti dikten ’Öfwer A. J. v. Höpkens giftermål’
(II, IV, 158—60), och sålunda bildar en sorts öfvergång till fri vars
i egentlig bemärkelse. Melodien1 torde ha varit bestämmande för
möjligheten af omväxling på vissa platser.
Str. 1. Philemon dref ut sina får i en äng,
der såg han herdinnan Camilla.
Han helsade strax som en hurtiger dräng:
god dag, min sköna, min lilla,
kom sitt på det gröna så liten en stund,
så wil jag tala af hjertans grund;
jag wet du tar det ej illa.
Str. 2. Herdinna, jag känner et ondt i mitt bröst,
som swider, men är mig et nöje;
dess ängslan skänker mig glädje och tröst,
dess tårar ä bättre än löje:
Jag wille du kände det lika som jag,
den swedan gåfwe dig tusen behag;
ja himlen ditt hjerta nu böje !
Str. 4. Jo, sköna herdinna, bland fruktan och hot
har hjertat hundrade lekar:
at konungars nöje är ej deremot,
Enligt Warburg, III. sv. litt.-hist.; II, i, 38, den gamla Värmlandsvisans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
