Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den blandade värsens historia i .Sverige. (Lucidor, Runius, Dalin.) Af A. Åkerblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till den blandade värsens historia i Sverige. 45
Str. 1. Kung Adils han tog drottning Edla wid hand,
och gick ned til bron:
nu wele wi segla til hälsones land:
blif då frisk, sade hon.
Jag wåndar det kosta mig rödaste guld:
jag följer väl med.
Str. 2. De segla i dagar, de segla i tre:
i waren wid mod;
wi skulle i natt wäl hamnen få se,
bara wind’ wore god.
Jag wåndar ete.
Dessa1 äro de af Dalins visor, i hvilka han imiterar
balladtonen. — Anmärkas kan, att medan Dalin i början särdeles ofta
använde de i balladerna vanliga trestafviga svaga taktdelarna,
under de senare åren en bestämd tendens gör sig gällande hos honom
att undvika dessa, antagligen emedan de syntes honom verka
tröttande på örat utan att längre äga kuriositetens behag.
Det är bekant, att minnet af Dalin som skald har lidit af en
viss missuppfattning. Redan bland hans samtida funnos många, som
ej togo hans poetiska alstring på allvar — vi behöfva blott påminna
om drottning Lovisa Ulrigas bekanta grafskrift öfver skalden —, och
efter hans död blef ringaktning af hans vittra verksamhet vanlig.
Emellertid är det kanske ej alldeles oberättigadt att fråga, huruvida
Dalin alltid själf tog den på allvar. Endast genom den
omständigheten, att han ofta nog ej reflekterade öfver densamma, kan
förklaras, att han ej med större energi bearbetade den rika poetiska
fyndighet, som han i den gamla balladstilen påträffat, och att
sålunda ej redan genom honom den fria värsens rika tillgångar på
fullt allvar ställdes till den svenska skaldekonstens disposition.
Det var till stor del genom de gamla balladernas melodier, som
Dalin fördes till imiterandet af deras stil, ett nytt bevis för att
musiken väsentligen bidragit till de regelbundna värsformernas delvisa
ersättande med blandade och fria.
Af en helt annan art äro de 15 ostrofiska dikter, i hvilka Dalin
imiterat den gamla knittelvärsen, särskildt sådan den användts af
1 Jamte ’Wisan om pepparen’ (V, 354), som till största delen är regelbundet
daktylisk men dock har att uppvisa ett par trestafviga svaga taktdelar samt har
omkväde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
