Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gessners inflytande på svenska litteraturen. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 ’ Hilma Borelius,
öfversättningen af Gessners idyller och det önskvärda i att få flera
franska upplagor af tyska författare: »Detta blifver alltid en behaglig
nyhet för oss här i Sverige, som ej kunna vänja vårt läckra öra vid
tyskans hårda eller manliga uttal», så får man redan häraf en
föreställning om den förändring i Sveriges litterära ställning till Tyskland,
som försiggått under de mellanliggande åren.
Somliga af Gessners svenska öfversättare och imitatörer äro
alldeles obskura personer, andra äro kända litteratörer af en blott
efemär betydelse, men några äro sådana, som fått ett framstående
rum i litteraturhistorien.
Gessners förste och kanske allra mest hängifne beundrare var
Gjörwell, som ju i egenskap af samlare, utgifvare och förmedlare
med utlandets, särskildt Tysklands, lärda värld, har berättigade
anspråk på ett hedersrum i vår kulturhistoria, ehuru han såsom
författare var obetydlig och som kritiker hade en nog inskränkt
synkrets.
Gjörwells hela läggning och åskådningssätt — hans
känslosamhet och den stora vikt han fäste vid litteraturens moraliska hållning
— voro i hög grad ägnade att göra honom till vän af idyllen. I
denna fann han just ett mått och en form af känsla, som
motsvarade hans egen. Den Gessnerska idyllens onatur märkte han icke.
För honom syntes ett menlöst arkadiskt lif, sådant det i denna
skildrades, vara icke en tom fantasi utan en ideal verklighet. När
han unnade sig hvila från det trägna arbetet vid skrifbordet,
öfverlämnade han sig med välbehag åt de svärmiska känslor, som hos
idyllens hjältar voro permanenta, och arrangerade gärna i sällskap
med likstämmiga vänner små herdestunder, af hvilka han hade stor
uppbyggelse. Och hans eget familjelif var, såsom vi af Levertins,
på Gjörwellska familjens brefsamling grundade, mästerliga skildring
känna, en älsklig verklighetsidyll, i hvilken alla de sannaste dragen
från dikten återfinnas. För honom var, under hans lediga
stunder, i ovanlig grad idyllen verklighet och verkligheten idyll, och
själf måste han med sin fromma, blida glädtighet på ålderdomen
hafva blifvit ganska lik en idyllens Menalkas eller Palemon.
Särskildt i Gjörwells recensioner af de franska
Gessner-öfversättningarna, i Sv. Magazinet 1763 och 1764, får man en tydlig
inblick i det sätt, hvarpå han och med honom alla andra ömma
sinnen, hvilka naivt tjusades af Gessner, uppfattade denne. I
recensionen af ’Daphnis’ företager Gjörwell en vidlyftig utredning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
