Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Runebergs ungdomsdiktning. Med Efterskrift. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om Runebergs ungdomsdiktning. 61
sin lefnad, så har han aldrig gifvit en antydning om de brytningar
i religiöst hänseende han då genomgick. I hans dikt komma de ej
häller fram på annat sätt än som en trängtan till det eviga, hvarpå
ofvan anförts exempel» Ett enda undantag gifves dock, en ’Bön’,
som aldrig publicerats af Runeberg själf och ej häller upptagits i
hans Efterlemnade skrifter, men som meddelas af Söderhjelm. Denne
påpekar »innehållets starka personliga patos», och dikten torde
därutinnan öfverträffa skaldens senare psalmer. Då den är
jämförelsevis obekant och ej för alla tillgänglig, meddelas här tre strofer ur
densamma.
O Herre den svage benåda,
som suckar till dig i sin smärta,
v och fräls från förtappelsens våda
mitt arma förvillade hjärta.
Gjut mild i mitt lågande sinne
Din lugna hugsvalande anda,
Och låt din försoning derinne
De stormande känslorna banda.
Han pröfvar; men lämnar ej, blottad
Sin kämpe, som dignar i striden.
Hvart härjarens båge är mattad,
Står Herren med skölden och friden.
Icke häller i denna dikt röjer sig dock någon djup förtviflan;
huru upprörd Runeberg än varit, har han dock aldrig kommit
därhän, att han känt hoppets ankargrund ge vika, och hans sunda
natur och ljusa förtröstan ha snart nog tagit herraväldet igen öfver
hans sinne. Hans oro för kroppslig sjukdom häfdes, och länge har
det väl icke dröjt, innan han i sin hjärteangelägenhet också fann
sig kunna hysa goda förhoppningar. Den formliga förlofningen med
ringväxling mellan honom och Fredrika Tengström egde likväl först
rum i december 1828.
Denna ändrade sinnesstämning, denna nya lifsglädje, som
genomströmmade Runeberg, besjälar ock hans diktning. ’Hvad jag
är säll’ blir titeln och temat för en dikt, och från året 1828 stammar
en grupp sådana, de där både genom sitt innehåll och sin form
ådagalägga sin samhörighet, i det att i dem alla erotiken tar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
