- Project Runeberg -  Samlaren / 23:e årgången. 1902 /
63

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Runebergs ungdomsdiktning. Med Efterskrift. Af Otto Sylwan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några ord om Runebergs ungdomsdiktning. 63

Mot dessa Estlanders resultat har jag ingenting att invända,
men jag tror, att vi därmed ingalunda äro färdiga med Runebergs
förhållande till Stagnelius.

I sin största ungdomsdikt, ’Svartsjukans nätter’, har Runeberg
gifvit en afslutning af sin Sturm und Drang-period. Jag lämnar
därhän, i hvad mån dess innehåll kan vara autobiografiskt; ett
psykologiskt dokument är dikten i alla händelser därutinnan, att den
sammanfattar allt det, som under denna tid af oro och tvifvel har
jäst i skaldens bröst. Vi återfinna här både den negativa
idealismen med d-ess öfversvinnelighet och dess motsatta pol, sensualismen,
och hela dikten är ett lidelsefullt utbrott, starkare än någon af de
smärre på samma gång som jämväl mindre konstnärligt behärskad.
Om man nu också ej här i detaljer kan påvisa direkta
reminiscenser ifrån Stagnelius — jag har icke tillfälle att anställa en sådan
undersökning -~, så synes mig dock andan i hela dikten så väl som
dess uttryck uppenbarligen vittna om, att Runeberg vid dess
affat-tande haft Stagnelius både i öronen och i blodet. Icke häller skulle
man bland de svenska skalderna kunna uppleta någon, som i så hög
grad hade förutsättningarne för att tilltala honom under en tid, då
hans inre var i sjudande uppror. Hade Lidner tidigare varit hans
älsklingsskald, så var Stagnelius den gifne efterträdaren, hälst
Runeberg här också fann så mycket att lära i formellt hänseende. Han
sträfvar tydligen att närma sig förebilden i föreningen af en
praktfull diktion med smältande mjuk värsbyggnad och öfverträffar
därutinnan gifvet sina egna äldre alster.

Men Stagnelius är icke ensam förebilden för ’Svartsjukans
nätter’. Gång på gång påträffa vi här reminiscenser från ingen annan
än Tegnér, hvars inflytande Runeberg ännu icke kunnat frigöra
sig från. Dietrichson yttrar också härom, att »Digtets Enkeltheder
vrimler af Tegnérismer, af hvilke enkelte endog til en skuffende
Grad ligne Tegnérs med Antitheser leflende Manér»1. Man höre
blott:

Det var en kväll, en nordisk sommarkväll,
en kväll, då solen icke går till hvila
vid jordens barm, men kysser henne blott
och skyndar åter upp till dagens fröjder;
det var en kväll, — den vida vestern låg

1 Indlednincf i Studiet af Sveriges Literatur (1862), s. 206.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:18:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1902/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free