Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Johan Mortensen,
stolpe, o. s. v., der lefde och författade, och att när man hunnit
öfverlefva de sista verkningarne af dess förra, mera produktiva inflytande, som
ännu visar sig i en och annan bland de äldre Professorernas arbeten, så
skall den tilltagande frosten beröfva verlden allt hopp om någon för den
större Allmänheten tillgänglig litterär skörd på Fyrisåns stränder. En så
bedröflig utsigt ger således ett nytt skäl åt dem, som yrka hela
Universitetets förflyttning från nyssnämnda öde stränder till de mera sydligt belägna,
der Mälaren har sitt utlopp. Skulle man emellertid ej så alldeles veta
taga Författaren på orden, utan i hela den grundliga deduktionen blott se
ett lärdt charlatanen, så erinra vi endast att vi ej heller anfört hvad han
sagt, för att dermed — måhända mot hans vilja — lemna ett nytt vapen
i händerna åt den förhatliga Universitetsrevisionens anhängare, utan
allenast för att i förbigående såsom en nyårsrolighet ge våra läsare ett
prof-stycke på den grundlighet i ord, ej olik Leporéllos i Don Juan, hvilken
intager ett så utmärkt rum bland den berömda Upsalieaska Literaturtidningens
förtjenster. # (Argus, 1824: N. 2.)
Icke heller bär följande blänkare om Almquists utflyttning till
Värmland med dess sarkastiska skildring af forn götisk enkelhet,
illustrerad af den enda silfversked, till resandes behof, som kolonien
hade till sitt förfogande, prägel af att hafva flutit ur Johanssons penna.
En och annan af detta blads Läsare torde måhända ännu erinra sig
den för ett par år sedan i Stockholm utkomna brochuren Manhem och dejt
i densamma beskrifna ordenssällskap, hvars ändamål bland annat skulle
vara att återföra Ledamöterna till forngöthisk kraft och enkelhet i anda
och seder, eller — för att uttrycka oss på Manhemsbokens eget språk —
att realisera den »idealiserade bondens» lif. Det berättas nu att denne
eller en dermed närbeslägtad plan verkligen är på vägen att utföras af
åtskilliga bildade och till en del äfven förmögna, unga män, hvilka jemte
sina hustrur etablerat sig i en skogstrakt, närmare Rikets vestra gräns,
och der lefva skilda från all den öfriga verldens skryt och flärd, eller
alldeles såsom forntidens odalmän [således af sina egna händers arbete, och
utan allt biträde af andras, genom pensioner eller dylikt]. Såsom prof på
enkelheten af deras husliga inrättningar, anföres bland annat, att dessa
»Män för sig» och deras familjer för det mesta lefva af gröt, som ätes
med träskedar, och att hela kolonien endast håller en enda silfversked,
till bruk för resande som besöka orten, och som, efter forntidens sed,
gästfritt emottagas. Sin enslighet och sina försakelser oaktadt, säges dessa
odalmän röja en sådan tillfredställelse med sin ställning, att deras samfund
derigenom innan kort vunnit flere nya medlemmar.
(Argus, 1824: N. 77.)
Svårt torde det icke vara, åtminstone för personer som äro
hemma i vår senare tidningslitteratur, att beteckna författaren af
efterföljande opus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
