Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. 7.7
föregifvande är ingenting mer och ingenting mindre än en rak osanning.
Aftonbladsredaktören employerades aldrig, under den tid han åtnjöt sold
• af Red. af Argus, och stod i dess tjenst, att skrifva i Tidningen, eller
såsom författare; han hade frivilligt åtagit sig en befattning af helt annan
art. Han var nämligen för att ej säga mera, en person, som två gånger
i| veckan till Red. skulle inkomma med rapporter, och som i de ämnen,
hvarom han erhållit Redts tillsägelse, skulle specielt söka att kunskapa ut
förhållandet, och derom till Red. likaledes rapportera. Denna och ingen
annan var Aftonbladsredaktörens befattning hos Red. af Argus, derför
åtnjöt han ett ganska drygt arvode. Det är sant, att som rapporterna
ofta voro ganska magra så erbjöd sig vår man, att såsom en ersättning,
fournera Tidningen med Mosaikartiklar. Men dessa voro författade i en så
grossier ton, så fulla af oanständigheter och plumpa tvetydigheter, precist
i den nuvarande Aftonbladsstilen, att endast tre eller fyra, under loppet af
två år, kunde efter mycken omhyfling och tvättning, införas, och vi frukta
tyvärr att de ändå osade Aftonblad. De öfriga voro alldeles icke af
beskaffenhet att kunna begagnas, och vårt svar till mannen vid hvarje dylikt
tillfälle, var alltid att de för den pöbelaktiga tonen ej kunde införas, samt
att vår Tidning ej skrefs för pöbeln; hvaremot mannen åter hvarje gång,
lika reguliert invände, att just så vore publiken beskaffad, att sådana
artiklar vore hvad publiken mest tyckte om, och att om Red. ej vore så
laggrann eller samvetsgrann, utan blott tänkte på, att draga parti af denna
Allmänhetens smak, och ofta förlustade den med dylikt kram, så skulle
Red. erhålla dubbelt, ja fyrdubbelt så många prenumeranter», m. m. Det
otillfredställande sätt, på hvilket mannen uppfyllde sitt egentliga åtagande,
gjorde slutligen en nedsättning af solden högst billig; han klagar deröfver
nu som en orättvisa och föregifver sig ega en fordran, ehuru han då, ej
en gång utan mångfaldiga gånger, erkände sig vara öfver höfvan
salarie-rad. Dock dylika infamier utaf Aftonbladsredaktören emot Red. af Argus,
äro nu hvardagliga; och när man användt en dylik person, hvad annat
kan man ock sedermera vänta.
(Aftonbladet, 1832: N. 2.)
Denna polemik afslutas mellan de båda tidningarne med
följande artikel i Aftonbladet 1832: N. 6.
Det är sant, att Aftonbladets Redaktör under de trenne år han biträdde
Argus, ofta försåg tidningen med handlingar eller underrättelser om
emanerade beslut och expeditioner, inkomna mål, o. s. v. ifrån de förvaltande
verken och domstolarne. Då enhvar utan undantag äger tillträde till
embetsverkens handlingar och rättighet att erhålla uppgifter ur deras diarier,
så kunde detta lika litet innefatta något anmärkningsvärdt, som det kunde
räknas honom till last att meddela nyheter och uppsatser rörande theatern
eller att berätta sådana händelser, hvilka -passera under allmänhetens ögon.
Sjelfva »kunskapandet» åter som Argus i sitt konstspråk kallade M pumpa
folk på »politiska, litterära och comerciella» nyheter hade hufvudredaktören
behållit åt sin egen diplomatiska förmåga. De flesta schweitzarkunder lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
