Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kars Johan Hiertas medarbetareskap i tidningen Argus. 79
skaffenhet, om han också icke precis varit, såsom Johansson senare
brukade uttrycka sig, »springgosse åt Argus». Man torde för öfrigt,
om man jämför de båda antagonisternas yttranden och bortser från
de öfverdrifter, som betingas af själfva polemikens hetsighet, med
tämmelig noggranhet’kunna göra sig en föreställning om densamma.
Några politiska eller ekonomiska artiklar (om litterära är det icke
ens nödigt att tala, då Hierta ju aldrig sysslade med litteratur) har
han vid denna tid icke skrifvit. Detta framgår både af Johanssons
yttrande, att han öfverhufvud icke fick författa i tidningen, och af
Hiertas replik: »sjelfva ’kunskapandet’ åter, som Argus i sitt
konstspråk kallade att ’pumpa folk på politiska, litterära och comerciella
nyheter’, hade hufvudredaktören behållit åt sin egen diplomatiska
förmåga». Däremot har hans hufvudsakliga verksamhet bestått däri,
att han »försåg tidningen med handlingar eller underrättelser om
emanerande beslut och expeditioner, inkomna mål o. s. v. ifrån de
förvaltande verken och domstolarne». Dessutom meddelade han
»nyheter och uppsatser rörande theatern» eller berättade »sådana
händelser, hvilka passera under allmänhetens ögon». Hierta
betonar äfven, att han bistått Argus med råd, och af hvilken art dessa
bland annat varit, framgår af Johanssons förgrymmade och väl något
öfverdrifna eller i hvarje fall missförstådda citat: Hierta hade
uppmanat honom att göra tidningen mera lättläst.
Trots den anspråkslösa roll, som Hierta således spelat i Argus
redaktion, är det kanske icke alldeles omöjligt att under dessa år
spåra den blifvande Aftonbladsredaktören i dess spalter, om man nu
för öfrigt vill göra sig denna möda. Här och där påträffar man en
notis, som genom sitt på sak gående innehåll eller sin praktiska
beskaffenhet åtminstone strider emot Argus vanliga metod. Så t. ex.
då man i 1825: N. 2 påträffar en resumé på några rader af
Värmdömålet med ett lindrigt klander af, huru lång tid dess behandling
tagit. Likaledes är kanske Hierta icke främmande för det
förhållandet, att under 1825 och äfven senare under året 1826
utrikes-nyheter förekomma i nästan hvarje nummer af tidningen, hvilket
däremot ej förut varit fallet. Påfallande verkar det äfven, när
Johansson i 1826: N. 27 påbörjar en af sina vanliga långa artikelserier,
men — mirabile dictu — genom kraftiga rubriker söker gifva
densamma utseende af fristående artiklar. Allt detta skulle man
möjligen kunna sätta i samband med de råd, som den unge reportern
välvilligt gaf Argus, i hvarje fall var det detta system, som han
sedan införde i svenska tidningspressen: korta, praktiska notiser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
