Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag till den senare Frihetstidens litteraturhistoria. 1. Af Ernst Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre bidrag till den senare Frihetstidens litteraturhistoria 1. 133
först på året i Dantzig, Observations en forme de Lettres, gingo i
tysthet här omkring. En ung extraordinarius wid namn Kexelius,
som nyss pliktat för Prästmanna Ödet, öfwersatte dem på Swenska,
och lät trycka dem, som man dock ej gillade».
Kexéls nästa litterära bragd tillhör ock de politiska
partiskrifternas, »konjuncturskrifternas», klass, hvilka under denna tid
öfversvämmade den svenska litteraturen, och med anledning af hvilka A.
J. von Höpken skrifver till Lidén: »Om någon wille döma oss, efter
de skrifter som dageligen framkomma, så skulle man tro at wij
woro icke allenast uti Barbarie stadde, utan, at wij ock icke ärnade
oss därutur». — Denna pasquill var: Bref till en utlänning, om
Mössornas Ursprung och Up för ande. Hvem som är den egentlige
författaren, är osäkert1, men Kexél iklädde sig ansvaret, åtalades och
fick böta. Det som vid denna skrift utgjorde en särskildt försvårande
omständighet för Kexél var, att preussiske ministern anförde
klagomål med anledning af några yttranden däri. Man svarade honom, att
författaren redan blifvit fälld till en så stor bötessumma (900 d:r
k:mt), att det kunde anses som »det högsta straff, som lagen för
förbrytelser af denna egenskap utsätter, och sådant att det evaluerade
kroppsplikt svarande emot lifsstraff». Härmed lät sig ministern nöja,
ehuru han hade önskat något mera éclatant straff, såsom t. ex.
pilori2. »Hr Kexél har utgifvit et Pasquil, om Mössornas Ursprung,
där han med rätta sliter ont före», skrifver Gjörwell. Anders
Schönberg, som, oaktadt Kæmpes berömmande ord till Lidén, att
»Kryger och Schönberg äro de enda, som äro fria från partisjuka»,
i alla fall håller på sitt parti (hattpartiet), skrifver: »Samma hetsiga
yngling [Kexél] har låtit trycka et gammalt manuscript [!] kalladt
Mössornas Ursprung och öde. Men Riks Rådet Ekeblad lät
Advocat-Fiscalen Zellen straxt anklaga den, helt olikt de andres förfarande,
hwarest Rådet upmuntrat de infamaste pasquiller mot sitt motparti
såsom den så kallade Uplysningen för Swenska Folket [om
anledningen till urtima riksdagen 1769]». Denna senare skrift, som utgafs
af bokhandlaren B. Holmén, hvilken ock blef åtalad och fälld för
densamma, men hvars författare sannolikt var någon eller några
högt stående män, jäfvar i själfva verket detta den berömde
häfdatecknarens partiska omdöme, ty genomläser man de båda skrifterna,
kan man icke undgå att finna, att »Kexéls» är synnerligen opas-
1 Bygdén, Anon.-lex., säger: förf. uppges vara E. Stenius.
2 Stjernman, Förbjudna böcker (Rådsprot. 27/e och 3/i 1769).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
