Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis. 5
Hvad Guldfogel i Paradis beträffar, så är den ingen novell, utan
mera af sagisk Natur. Händelserne äro blott en yttre drägt. De
äro bildade utanpå en hel byggnad af Symboler, för hvilka (man
må säga om dem hvad som man vill) jag kan ansvara, och när
som hälst kan stå till rätta, inför det strängaste, lugnaste Förstånd.
För att tala utan omsvep, så har jag väl ej haft något emot, att
den nya Tiden så länge svängt omkring sig med sin Känsla; ty
angeläget var, att då denna genom den äldre tiden blifvit neddragen till
att vara en hora åt det ömkligaste ytligaste Förstånd, den framför
allt härur skulle uppresas. Men det blir nu alt mera nödvändigt, att
också sjelfva Förståndet anländer, så att icke en hop folk här må
skrika att i nya skolan ej annat finnes än Känsleri, Pjunkeri m. m.
och tro att intet annat Förstånd finnes än deras mullförstånd; och
tro, att Nya Tiden föraktar Förståndet derföre att han föraktar
deras slags Förstånd. Jag för min del har aldrig kunnat med dessa
Poeterier, som ej hysa Sanning i deras kärna. När sundt förstånd
är basen, kan byggnaden sedan vara öfverspunnen med så många
lysande, glimmande, brokiga taflor som hälst — och den skall ändock
vara stark. — Är mitt lilla stycke ej utan värde, så är det derföre
att jag på samvete kan redogöra för dess symbolik. Men just
emedan denna är utbildad i händelser, så fins i stycket ett inre och ett
yttre lif.
De, som niena alfvarsamt med tingen här i verlden, se bägge
delarne. Men de, som afsky alt annat än skalet, fästa sig blott vid
det yttre, vid Händelse-rymden, och denna kan för dem ej annat
synas, än högst barock. Det är naturligt att så måste vara.
Jagar derföre mycket glad, att Stockh.-Posten tagit altsammans för ett
gyckel, och jag önskar innerligt, att alle, som ej se det inre deruti,
måtte betrakta det på detta parodiska sätt. — Men det jag als icke är
nöjd med, är att flere svagheter, förvridningar m. m. förekomma i
mitt styckes styl. Orsaken dertill är att stycket skrefs för 4 à 5
år sedan, då jag icke var hemmastadd i formen. Derföre ville jag
också ej hafva det tryckt. Dahlgren öfvertalade mig dertill, och jag
lät så ske, för de ideers skull, som ligga innom formen. Den, som
nu för det bräckliga i formen, förkastar lifvet, han må det. Jag är
nöjd med all förtjent näpst. Jag önskar blott att de som döma
hafva rent sinne, annars skola de fördömma det, som icke bör
fördömmas. Dermed är jag icke nöjd, dock vet jag att detta mest
skall inträffa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
