Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några kvarlefvor af svensk dramatik från sextonhundratalets slut. Af Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Sigrid Leijonhufvud,
25 exemplar efter en i Tessinska samlingen i Riksarkivet befintlig
handskrift, som ursprungligen tillhört Ulrika Eleonora d. y. Vid
jämförelse med denna edition visar det sig, att fröken Falkenbergs
text, som sträcker sig från första till mer än hälften af sista akten,
jämte öfverensstämmelse i det hela har enskilda afvikelser, som i de
flesta fall äro gifna förbättringar. Icke mindre än nio versrader, som
saknas på olika ställen i den tryckta upplagan, kunna suppleras ur
visboksfragmentet, som dessutom ger god mening vid åtskilliga förut
genom misskrifning dunkla eller rent af obegripliga uttryck.
Visserligen har fröken Falkenberg i ett eller annat fall försummat rytmen
för tydligheten, men detta är undantag; afskriften är obestridligen
gjord med omsorg.
Den handskrift af Ester, som tillhört Ulrika Eleonora, är af henne
försedd med en anteckning om de vid representationen, som ägde
rum vid hofvet, uppträdande damerna. En liknande anteckning
inleder fröken Falkenbergs afskrift, och hennes uppgifter öfverensstämma
med drottningens i fråga om Ahasverus, Ester, Mardocai, Haman
och Rachel, d. v. s. styckets hufvudroller. För birollerna uppger
hon dels samma namn som drottningen, men i allmänhet olika
fördelade, dels rent af andra namn. Att anteckningen gjorts efter
minnet, synes framgå af den omständigheten, att ett af namnen skrifvits
utan motsvarande uppgift om roli; den skrifvande har bättre
kommit ihåg, hvilka de uppträdande ’personagierna’ voro, än hvad de
skulle föreställa.
Det nyssnämda NachSpeel, som ingår i fröken Falkenbergs
visbok, är icke liksom Ester inskrifvet af henne själf. Stilen, som
för öfrigt icke förekommer i visboken, är drifven och prydlig, men
intet anger, hvem den tillhört. Afskriften har genomgående
Mcnal-cus för Menalcas, och felskrifningarna äro ej så få; men i åtskilliga
fall ger den en bättre text än den tryckta (så i strof 12:3, 17:2,
22: 3, där versen ej är öfvertalig, 24, där förkortningen visserligen
till men för rytmen upplösts, men till gengäld meningen blifvit
tydlig, 34: 1—2). Under strof 36, den sista som upptagits i visboken,
står beteckningen ?La fin’. Hela det burleska samtalet mellan
bonddrängen och hans käresta, som står i bjärt och oförmedlad kontrast
mot första afdelningens smäktande herdestil, saknas således i
visboken. Originalet, som kopierats, har dock troligen varit fullständigt,
ty Mopsus(!) och Nisa uppräknas strax efter titeln bland personerna.
Är Holmström, såsom professor Schück förmodar, nachspelets
författare, så ligger i denna uteslutning ännu ett bevis på, att samtidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
