Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Karl Warburg,
närmaste föranleder en framställning af den sköna konstens närvarande
ståndpunkt, och mera bepröfvade krafter än mina hafva med denna sak
nyligen gripit sig an. Utom det att som du vet, det icke är möjligt för
mig att neka dig något, manar mig en lika mägtig känsla den att klart
för mig sjelf framställa och afgöra, om i den sköna konsten verkligen, som
det påstås, ett djupare och heligare allvar gjort sig gällande eller ej. Det
var med undran öfver hvilka stora ting, som skulle stunda, som vi för ett
par och tjugo år sedan hörde1, med hvilken helig ifver för den verldsliga
visdomens oantastlighet man anföll Leopold, då han lät den klyftiga
skräddaren förgripa sig på tid och rum, dem man utan omsvep i den Kantiska
filosofien ville skåda i sin nakenhet. Den s. k. Törnrosens bok omfattar
ting, lyftade högt öfver tid och rum, heliga för hvarje tänkande sinne, då
den målar kärlekens och svartsjukans mystiska vexelspel, och den
botfärdiga syndarens ånger, och då den slutligen som det utlofvas, skall
framställa en sann målning af en gudahatare2. Vi vänta oss således af förf.
de djupaste djup af menniskosjälen blottade och ett saligt harmoniskt lugn
nedstiget öfver menskligheten i sin skönaste skepnad, den af ödmjukhet,
eller ett skärt leende, som likt en förklaring hvilar öfver stundom dystert
skuggade taflor; en stil utan flärd, hvarken den Aristippiska eller Cyniska,
hvarken den i glitter, eller den i trasor, ädel och sann, enkel, stor och
högtidlig, om ej sådan dock i samma anda som han diktade, Albions och
verldens stolthet — Shakspeare.
Om den oförklarliga känsla af ljuft obehag, med hvilken du säger dig
hafva genomläst Törnrosens bok, skulle vara en dunkel aning om att med
den samma icke stode fullkomligen rätt till’? Heliga känsla, endast
quinno-hjertat förbehållen, som med sin lättväckta retlighet liksom magneten,
darrande vid annalkande oväder, siarelikt anar det rätta, då mannen med
sina förklaringar och sina klyftiga utredningar ofta kommer på skam. Hvad
man i allmänhet bör tänka om den vitterhet, som är på modet, derom är
icke någon fara att irra sig, då det visserligen icke är ett utmärkande drag
hos de flesta af dessa hjältar, att behöfva någon slags utläggning, ty de äro
som källvattnet genomskinliga, andra det klara elementets goda egenskaper
att förtiga. Källvatten har hvarken lukt eller smak. Den ifrågavarande
källan, ur hvilken du vill hämta vederquickelse har verkeligen bådadera;
vi skola pröfva om den tillkännagifver egenskaper af helsovatten. Undra
ej på denna liknelse: den erbjuder sig så lätt, då jag påminner mig att
1 Detta är något eufemistiskt. Vid fosforismens genombrott Iag Carl August
Hagberg i vaggan.
2 På omslaget till första häftet bebådades Gudaliataren, som dock icke
utkom särskildt, men inarbetades i Jagtslottet i imperialoktav-upplagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
