Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lingiana. Aktstycken och anteckningar. Af G. A. Westerblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 G. A. Westerblad,
Stockholm, för at kunna riktigt döma om et dylikt arbete. Jag
öfversänder dessa bladen således, ej i det hopp at känna, Roga Mfar;
utan i den glada tanka, at Mfar där torde igenfinna några känslor —
känslor, som äro dygdiga och värdiga Er son; Men ej blott värdiga
honom, utan äfven värdiga deras — Odlare.
Hoppas Mfar förlåter, at jag tar mig den friheten sjelf omdöma
öfver detta lilla arbete. —
I öfverfältskärens role har jag sökt röja den menskliga, uti negrens
den barnsliga känslan1. Stycket är kort, men kortheten är just
hufvudsaken i efterpiecer. — Jag hade först skrifvit den til 1°2 ark,
och 2:ne Decorationer; Men denna plan ogillade jag sedan. Språket
är tvärt, i synnerhet i Sjökaptenens role; Men det nödvändigaste i
et Theaterstycke är just at afmätta talet, efter hvarje persons stånd,
lynne och belägenhet, och i den konsten at på papperet kunna
imitera en talande (ej en skrifvande) ligger ju största styrkan af all
vitterhet? Negrens språk är öppet och enkelt — äfven så slafvens
— det måste så vara. Hvad fin-talighet kan man väl vänta af et
ohyfsat folkslag? — Man fordrar ofta stickord emot stånd el. kön;
men hvarföre anfalla alla blott för det några äro lastbara? Man
älskar vältalighet — och hvad kunde väl, i sig sjelf, vara mindre
svårt att fullgöra, än detta? — Hällre kan jag ju tillbråka några
obegripeliga ord, dem hvarken andra, och ej en gång jag sjelf,
förstår, hällre säger jag, än at genom et strängt urval af talesätt söka
blifva allmän. Men, i min tanke, är medborgerligheten det förnämsta
i et Theaterstycke. — Det konstlade stöter ju altid i allmänna
sa-manlefnaden; bör det då ej äfven misshaga på skådeplatsen, hvilken
är en afbild af det [orden] sednare? Kanhända man ner i Landsorterna
skulle finna det mera vanhederligt at skrifva för Theatren; men hvad
är som gort en Voltaire, Kotzebue, Racine, Kellgren, Kratter 2, Tasso,
etc. odödliga? — (Mfar tror kanhända at det är detta ordr odödlig,
som lifvat min penna).
Men vidare! Hvad är som bättre afskildrar menniskan, som
målar lasten fasligare och dygden mera himelsk, som bättre odlar
et folks smak och mera värksamt stadgar ett språk, än det
Theatra-liska? Hopen tror äfven at ingen ting är mindre svårt än at skrifva
et Theaterstycke. Men den som vill göra et försök, skall finna san-
1 Tillagt i margen: Det är numer et antagit bruk vid Theatrar, at blott
föreställa gamla kärleks-Intriguer. — Men monrie kärlekskänslan är mera hedrande
än den af vänskapen ete?
2 För Krates?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
