Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Runebergs förebilder. 117
Möjligen skall en eller annan läsare finna åtskilliga af de ofvan
påpekade likheterna allt för allmänna eller allt för subtila, huru
man nu vill taga det. Må man då erinra sig den jämförelse, som
Strömborg gör mellan Hamlet och Sven Dufva. Sammanställningen
är häpnadsväckande, och icke minst förvånande är, att Strömborg gör
den — han som eljest alltid positivt förnekar, att hans hjälte lärt
någonting af någon annan varelse: allt har han spunnit ut ur sin
egen rika själ. Desto mera är man böjd för att antaga hans
jämförelse. Den är säkerligen riktig, och hvad mera är — den är
typisk för Runebergs sätt att tillägna sig. Just af denna art är alltid
hans imitation, om man så vill kalla den. Den är abstrakt; han
tager tanken, men kläder om den. Likheten mellan Runeberg och
Walter Scott är vid första ögonkastet icke alltför påfallande, men
den fins där. Eftersom det onekligen finnes en stor allmän likhet
mellan Goethe och Runeberg, skulle man vänta, att en kedja af
detaljer förbunde dem med hvarandra. Så är ej fallet. Runeberg
liknar vålnaden i Hamlet därutinnan, ait han är en snäll skansgräfvare:
han gräfver sig djupt ned, och han kommer fram, där man minst
anar det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
