Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litterära inflytelser på Tegnérs Svea. Af Bernhard Risberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Bernhard Risberg,
Hör på naturens röst. Hon gaf för skilda zoner
åt sederna sin färg, åt språken sina toner
med följande passus i urkunden: »Folkslagen erhöllo, för sin tillväxt
och sitt bestånd, lynne, lagar och seder, ursprungliga från det
luftstreck, hvari de lefde ... Då naturen gaf Nordens inbyggare
kroppslig härdighet att trotsa köldens stränghet», o. s. v. I början
afNoRD-forss ofvannämnda sång förekomma äfven liknande tankar, t. ex.
Ej varma zoners vällust är dess lott ...
Allt hvartåt ögat skådar,
Allt kringom henne mödans stämpel bär —
Men äfven dygdernas. Ifrån den kalla vind,
Som friskar hennes barm och purprar hennes kind,
Flyr pestens furie. Vekligheten
Den jord med fruktan närmar sig,
Som ägnats blott åt styrkan, manligheten.
Det sista påminner äfven om Geijers ord i Manhem:
Vid blotta namnet vekligheten skrämdes.
Ytterligare några enstaka uttryck och tankar i stiftelseurkunden
återkomma i Svea, t. ex. »nit för samhällets själfbestånd», »de
antogo en lånad bildning och utländska seder», »den dom, som det
obevekliga ödet gifvit hvarje folkslag, att det icke förr skulle
genom främmande vapen underkufvas, än det var underkufvadt genom
främmande laster».
Skildringen af söderns natur är gjord efter Goethes ballad1
Mig non, som skalden säkert med förtjusning läst i sina unga år, och
som han ännu på ålderdomen beundrade (»hur . . . innerlig Mignon»,
i Tillägnan till Franzén af Kronbruden). Man jämföre:
Där himlen jämt är blå, och i en
evig sommar
Orangens gull slår opp och lagrens
krona blommar
Och mellan bäckars sorl och
västanvindars gång . . .
. . . wo die Citronen blühn,
Im dunkeln Laub die Gold-Orangen
glühn,
Ein sanfter Wind vom blauen
Himmel weht,
Die Myr te still und hoch der Lorbeer
steht!
Ännu 1840 på resan till vårdanstalten i Tyskland skrifver Tegnér:
Jag går till södern . . .
Där palm, där lager högt sin krona bär,
1 Påpekadt redan af E. Schwartz i Esaias Tegnérs ställning till vissa
pedagogiska och vittra tidsströmningar (1908), s. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
