Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litterära inflytelser på Tegnérs Svea. Af Bernhard Risberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Bernhard Risberg,
Hör mänsklighetens röst, om du ej skaldens hör,
som är en sammangjutning af en vers ur Lidners Ode till finska
soldaten (1789)
Hör mänsklighetens röst, om du ej ärans hör,
och en — förmodligen af denna vers påverkad — vers i Leopolds
Skaldebref till konungen efter dess hemkomst från kriget 1790
Hör skaldens, mänsklighetens bön,
i hvilka båda verser dock »mänsklighet» står i betydelsen
människovänlighet, mildhet, medan man hos Tegnér synes böra fatta ordet i
(den här något öfverdrifna) betydelsen hela mänskligheten. I samma
stycke af Lidner, där äfven förkortningen »Ehrnsvärd» återfinnes,
förekomma ännu ett par verser, som måhända återklinga i Svea:
Hvar är, o folk, du [den?] dygd, som förr dig frejdat har? . . .
O, mina fäders land! O Sverige, Vasars rike!
Man vet, att Tegnér i yngre år varit en stor beundrare af Lidner,
och ännu i Frithiofs saga lånar han en bild ur hans Spartaras
död. Kanhända är äfven uttrycket i Svea om järnet, som »rodnar
af harm» att smidas till en främlings värn, en anklang af en
vändning i Spartaras död, att
Himlen, då hans viggar falla,
Skall rodna för sin oförrätt.
I versen
I klippan växer järn och männer där uppå
och ännu mer i verserna
Så länge bergen än ge järn och hjältar
i senare versionen af Landtvärns säng en och
Ge bergen icke järn? Ge dalarna ej männer?
i Nore (1814) kan man se en reminiscens från Kellgrens Kantat
den 1 januari 1789, där det heter:
Ha dina berg ej järn och hjältar mer?
Ett annat uttryck i Kellgrens kantat
Och nu från östra Norden,
Spotsk, reser jätten sig på fjället
skymtar i följande rader ur Svea:
Allt närmre tränger jätten,
Han står på fjällets spets; och ögat slukar slätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
