Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. Af Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. 13
Som ett kuriosum kan nämnas, att Leopold, som ej förstod, på
hvilken verklighetens grund dikten Försakelsen hvilar, har gett den
en förklarande och missvisande underrubrik. I en anmärkning (Saml.
skr., 2: 164) säger han:
Rubriken af Melankolisk Phantasi, gifven åt detta Stycke, hänvisar
tillräckligt på rätta förståndet deraf. Långt ifrån att böra förklaras såsom
en verklig mening, en sats, en öfvertygelse, innehåller det, som hvar och
en lätt finner, ingen ting annat än de ömsande föreställningarne af en
melankolisk Inbillning, alltid böjd att fästa sig vid den sorgligaste. För öfrigt
saknar det ej en viss philosophisk sida. Ingen ting är vanligare, än att höra
klagas öfver den olika lottning af lycksalighet, som här i lifvet träffar
menniskor, utan förhållande till deras moraliska förtjenst. Genom den
tänkvärda jemförelsen mellan Hoppets sällhet och njutningens, besvaras
måhända, till någon del, detta inkast emot Försynens rättvisa.
Men dikten är nu icke endast en fantasi, såsom Leopold inbillat
sig. Den var tvärtom Schillers »verkliga mening» och »öfvertygelse»,
då han nedskref den. Den tillhör hans ungdomsdiktning och
afspeglar den lidelsefulla stämning han befann sig i, då han i Mannheim
svärmade för den unga spirituella fru Kalb. Dikten är vidare icke
»ett anbefallande, utan en förkastelse af försakelseläran, ett upprop
till lycka och njutning» (Hettner). Leopolds ifver att vilja läsa in
moral i dikten har ledt honom vill.
I öfversättningen är versslaget något ändradt. Originalet har:
Audi ich war in Arcadien geboren,
Auch mir hat die Natur
An meiner Wiege Freude zugeschworen;
Auch ich war in Arcadien geboren,
Doch Thränen gab der kurze Lenz mir nur.
och derigenom visar sig icke förstå Tyskan, der dichter bordt vara stafvadt med
stort D, om det skulle betydt Skalder, men nu, såsom blott stafvadt med litet d,
ej kan betyda annat än tätare! Hvilket kostligt fynd! Också upprepas det ännu
en gång (p. 148) för att så mycket mera fästas i läsarens minne. Men hvaraf
vet då Granskaren att detta är ett misstag? Om Förf. i stället för
Skalder satt vänner, eller bröder, så hade Granskaren säkert ingenting haft att
påminna. Nu råkade han att välja ett ord, som på Tyska heter dichter, och som
detta ord i en annan bemärkelse fanns i Originalet, så är det naturligt att —
han ej måste förstå Tyskan! Slutom cirkeln tätare är en pleonasm på svenska,
emedan slutom cirkeln säger detsamma. Tätare kunde således hvarken gå in i
versen, ej heller behöfvas der för meningen. Förf. har derföre troligen med flit
uppoffrat det. Är det dä ord för ord som man öfversätter ett rimmadt Poem? —
Hvilka uselheter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
