Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. Af Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. 21
i alla Schillers arbeten och i synnerhet i hans Gedichte (hvilka i min tanke
äro hans bästa poetiska verk), kan aldrig stå tillsammans med det sanna
sköna. Hans poemer förtjena derföre snarare namn af versifiserade
filosofismer och hans prosaiska afhandlingar äro vida bättre än hans
skaldestycken. Den djupa filosofiska blick, hvarmed Schiller genomskådat alla
ämnen, göra hans Kleine prosaische Schriften högst vigtiga för dem, som
grundligen vilja studera teorien för de sköna konsterna.
I detta tidningsuttalande med alla dess orimligheter föreligger
redan fallfärdig hufvudtanken i den ett par år senare utkommande
kritiken öfver Schiller. Schiller är — till följd af sitt mörka, dystra
sinnelag! — ingen poet, snarare en filosof och historiker.
Hammarskölds angrepp på Leopold och på Schiller ha egentligen
samma grundorsak; det är förstånds- och reflexionspoesien han hos
båda vill åt. Det är äfven denna han sedermera hos Tegnér så
skarpt klandrar. Hans estetiska betraktelsesätt är mycket enkelt»
Goethe står för honom som mönsterskalden par préférence. Efan blir
den måttstock, efter hvilken han mäter. Hvar han icke finner Goethes
naivitet, nàturinnerlighet och enkelhet i tonen, ser han ingen poesi.
Af denna trånghet i uppfattningen beror hans oförstående dom öfver
Schiller, franska litteraturen och längre fram öfver Tegnér.
Samma år han skref ofvannämnda tidningsuppsats påbörjade
han sin afhandling om Schiller. Den låg sedermera jämnt under
hans händer. »Det har derföre, skrifver han i ett bref till Gjörwell,
så amalgamerat sig, att jag så må säga, med mitt inre, att allt det
onda, som vederfares denna afhandling, sträcker sina verkningar
längst in i djupet af mitt hjerta». Afhandlingen utkom i juni 1808
under titeln Försök till en kritik öfver Friedrich Schiller,
betraktad som poet, häfdatecknare och filosof.
Tegnér skrifver i ett bref till Wallmark, att Hammarskölds skrift
öfver Schiller var väl det sämsta och omyndigaste aperi af den
nyaste egtetiken, som han kunde påminna sig ha läst. Man måste
ge Tegnér rätt i detta yttrande. Afhandlingen vimlar af öfverdrifter
och orimligheter. Hammarsköld söker visserligen att på Schillers
diktning tillämpa dennes egna i hans estetiska arbeten uttalade
principer, men gör detta på ett skeft och godtyckligt sätt. Mera
än af Schiller står han dock i beroende af Friedrich Schlegel.
Dennes skrift Über das Studium der griechischen Poesie, där den
grekiska poesien uppställes som idealet, till hvilket den moderna bör
närma sig1, har väl varit den arsenal, ur hvilken han hämtat sina
I denna skrift nämnes Schiller endast pà ett ställe i slutet, där han berömmes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
