Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijer och Schiller.
AF
HILMA BORELIUS.
Geijer nämner i sina Minnen Rousseau och Schiller,
Shakespeare och Goethe såsom de vittra författare, hvilka på honom
öfvat det största inflytandet, de förra under den tidigare perioden
af hans läroår, de båda senare under hela hans lif. Detta yttrande
åberopas också af de flesta litteraturhistoriker, som behandlat Geijer.
»Rousseau—Schiller—Schelling, dessa tre namn torde beteckna
milstolpar i den unge Geijers utveckling», yttrar exempelvis Warburg.
Af de tre nämnda författarne är Schelling den, hvars inflytande
är utan jämförelse djupast och varaktigast. De från honom utgångna
impulserna fortverka alltjämt i Geijers eget tänkande. Rousseaus och
Schillers inflytande sträcker sig ej så långt och uppkallar ej så
hans själfverksamhet. Det är starkast under de år, då Geijer sökte
sig själf.
Rousseaus glödande natursvärmeri och känslokult, Schillers
högstämda frihetspatos eldade hans fantasi och kom hans hjärta att
klappa. Redan i familjekretsen uppe i Värmland lyssnade ju
ungdomsskaran till Markis Pösas vältalighet i Knut Lilljebjörns Don
CÆrZøs-öfversättning. Samtidigt var han en varm beundrare af Goethes
harmoniska, plastiska konst.
I ett bref till kapten Rappholt af 30 dec. 1804 säger Geijer:
»Jag hoppas, att jag och farbror själf skola kunna på en gång
anse Goethe för gudomlig, beundra Schiller och älska Rousseau.»
Detta ställe, ett af de få i Geijers ungdomsbref, som ge någon
upplysning om hans litterära ståndpunkt, talar i och för sig snarast emot
den af Warburg uppsatta ordningen af »milstolparne»: Rousseau—
Schiller. Det skulle snarast antyda, att Geijer då först nyligen blifvit
en beundrare af Rousseau. Påmind af Rappholt, att han kallat
Rousseau en dåre, erkänner Geijer sig i så fall ha gjort sig skyldig
till ett crimen læsæ majestatis. Han säger f. ö.: »Jag har läst honom litet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
