Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijer och Schiller. 79
trädesvis måla sig själfva i sina handlingar. De porträtt, han ger,
äro blott profiler. Då han någon gång karakteriserar individen mera
utförligt, sker det vanligen så, att han låter de historiska
personligheterna skildras af sina samtida, t. ex. Gustaf Vasa af Per Brahe
d. Ä., Kristina i Ménioires de Chanut.
I Geijers otryckta föreläsningar af 1815 och följande år, har
han däremot Schillers demonstrerande framställningssätt, analyserar
de historiska personerna på ett sätt, som liknar Schillers, och
värdesätter dem ständigt liksom Schiller. På samma sätt som Gustaf
Adolfs död demonstreras af Schiller såsom skedd i rätta stunden,
demonstrerar Geijer i 1816 års föreläsningar nödvändigheten och
önskvärdheten af Engelbrechts död just på den punkt, där han
befann sig, då han träffades af Måns Bengtssons mördarhand. »Das
Gluck», säger Schiller om Gustaf Adolf, »das ihn auf seinem ganzen
Laufe nie verlassen hatte, begnadigte den König auch im Tode noch
mit der seltenen Gunst, in der Fulle seines Ruhrns und in der
Rei-nigkeit seines Namens zu sterben». På liknande sätt yttrar Geijer
om Engelbrecht: »Nu unnade honom Försynen att gå ur världen
obefläckad af borgerligt blod. Hans eget strömmade i stället som
en försoning åt hans öde, och han står ren i ärans tempel».
Geijer såväl som Schiller bevisar utförligt, att hans hjälte gick
hädan just i behaglig tid. Då Geijer många år senare i Svenska
folkets historia berättar Engelbrechts död, skildrar han den rent
sakligt. Efter berättelsen om mordets förlopp säger han blott: »Så
slutade Engelbrecht, om hvilken en samtida underrättelse säger, att
han i tre år regerade Sverige». Och därpå tillfogas några ord om
saknaden bland hans vänner och folkets vördnad för hans minne.
Olikheten med framställningen 1816 är betecknande.
Schiller ställer ibland till belysning af sina historiska personer
upp karaktärsjämförelsfer, ett slags psykologiska antiteser; t. ex.
jämförelsen mellan Wilhelm af Oranien och hans bror Ludvig i
Geschichte des Abfalls der vereinigten Niederlande: »So sehr beide
Bräder in ihrer Neigung und Abneigung übereinstimmten, so
un-gleich waren die Wege, auf welchen sie Beides befriedigten. Dem
jüngern Bruder erlaubte das heftige Blut des Temperaments und der
Jugend die Krümmungen nicht, durch welche sich der ältere zu
seinem Ziele wand. Ein kalter gelassener Blick führte diesen langsam,
aber sicher, zum Ziele; eine geschmeidige Klugheit unterwarf ihm
die Dinge, durch ein tollkühnes Ungestüm, das Allés vor ihm her
niederwarf, zwang der Andere zuweilen das Gluck, und
beschleu-nigte noch öfter das Unglück».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
