Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 Hilma Borelius,
hållet saknar den koncentration och formen den knapphet, som eljest
utmärker Geijers diktning, och så väl af innehåll som form skulle
man vilja sluta till, att dikten vore ett förstlingsförsök, som Geijer
själf betraktat som föga lyckadt och därför ej slutredigerat.
Möjligen är den också ett försök i skaldekonsten långt tidigare än
sångerna i Iduna. Af det nya, som frambryter i dessa, af kraften
och det ordspråkslika uttrycket, finns här intet. Följande vers är
t. ex. alldeles af gamla skolan:
O, att med naturens njutning nöjd,
Den så mildt den rika modern räcker,
Mänskan, ej till brott och villor böjd,
Sökte lyckan på en vådlig höjd,
Ledd af ett begär, som ånger väcker.
Denna dikt må vara författad längre eller kortare tid före
Idunadikterna. I alla händelser bekräftar den den förmodan, som
stilen i prosauppsatserna ger anledning till, och ökar öfvertygelsen
om den väsentliga betydelse, som den fosterländska och
fornnordiska strömningen hade för Geijers skaldskap. Den var det, som kom
honom att i dikten finna sig själf, sin egenart.
Redan vid sitt första offentliga framträdande som skald, i
Idunas första häfte, har Geijer funnit sin egen tonart. Om Manhem
är retorisk och mera besläktad med den äldre diktningen, så bära
däremot Vikingen och Odalbonden en kraftigt originell särprägel.
Sv eg der är en romantisk ballad med fornnordiskt ämne, af helt
annan art än Schillers långa utförda ballader med deras sträfvan
efter realistisk åskådlighet genom rikedom af detaljer.
Den siste kämpen, Den siste skalden hafva det gemensamt med
Schillers Die Gotter Griechenlands m. fi., att de förhärliga gångna
tiders gudatro. Men icke i Hellas’ soliga ängder, i den nordiska
forntidens flammande norrskensnatt söker Geijer sina idealbilder.
Invigningen, sång i Götiska förbundet, ej upptagen i den af
Geijer själf utgifna samlingen af hans dikter, i senare upplagor
upptagen bland dikterna af 1811, är tydligen inspirerad af Schillers Die
Worte des Glaubens. Alltigenom götisk har den emellertid blott
till uppslaget något gemensamt med denna dikt. Schiller uttalar i
Drei Worte des Glaubens sin från Kants förnuftskritik
härstammande moralfilosofiska tro på friheten, dygden och Gud. Häraf fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
