Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. 165
Och som när Ljungelden, sedan den satt en stor stad i låga
Äfven störtar det högsta tornet — då i förtviflan
Borgarne fly sina hem, ej seende mer någon räddning. 365
Så Okypodernes mod då de sågo Konungen stupa
Sjönk, och till hemlandet undan fiendens grufliga lansar
Flydde de hundradetals, men i ryggen de flyende föllo
Pakygastrerne med de långa blodiga spjuten,
Och ifrån berget Skyttarne ned i den skockade mängden 370
Slungade tunga moln af ledförkrossande stenar.
Stora Gudinna förgäfves jag tror dig upräkna vilja
Alla de ädle och tappre Män som för oblida svärdet
Efterlefvande till den bittraste smärta och saknad
Slocknande sjönko till marken denna dagen. — Förgäfves 375
Sökte folkets trånande blick sin älskade Konung.
Ej mer det sjunkande modet uphöll den tappre Kyrtandros;
Ej mer beskyddade folket de kraftfulla armarne af en
Kallipus, en Myrmex, en Ops, en Agatonalkar.
Tvåhundratusen man af Okypodiska hären . 380
Med sina kroppar och blod betäckte den sörjande jorden,
Och de öfrige flygtade bort, hvar och en till sin hemort.
Då till sitt folk så sade hjelten den tappre Myrmalkar:
»Stadnen O segrande Pakygastrer, ert fosterlands ära!
»Nu edra fiender flytt, ånn flere dödade ligga, 385
»Och de öfrige tror jag ej skola våga försöka
»Ännu en gång edra spjut. — En ära I vunnit som aldrig,
»Aldrig skall slockna — men nu min befallning åtlyden noga,
»Hvar en af er med sitt spjut ur berget hacke ett stycke
»Och, på sin skuldra det lägge; så lastade skola vi sedan 390
»Ärofullt denna gudomliga skänk till hemlandet föra.»
Så han sade och folket ej sent befallningen lydde.
Snart hela berget afskalat var — som en ofruktbar klippa
Ryslig och kal, nu oxbenet låg. — Pakygastrerne redde
Muntre sig därpå till march — åt hemlandet ställande kosan. 395
Vred mellertid och förbittrad Drottningen Podokalliste
Satt i sitt rum och andades hämnd blott. — Redan hon länge
Afundsjuk sett en pelare, som Kalligaster på landet
Straxt utmed staden hade, och som af ett litet förtorkadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
