Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Ruben G:son Berg,
»Och straxt jag sprang så glad, så glad,
»Jag bröt mig blommor, bröt mig blad;
»Men ach! — då vaknade jag häftigt! —
»Men straxt i morse sprang jag ut,
»Och bandt — rättnu min krans är slut.»
■— Så sade hon, och knöt beskäftigt.
Men bästa, lilla du — låt se,
Den kransen kan du mig ju ge?
Jag vet en Flicka, som skall blifva
Brud inom kort — Hon derför dig
Skall tacka. — Emma såg på mig,
Om hon sin krans mig skulle gifva.
»Men ser du», sade hon — »då Gud
»Sagt åt mig, sjelf, att åt en brud
»Jag denna kransen skulle knyta;
»Så bör hon också vara bra
»Beskedlig, snäll och godhet ha,
»Det skulle annars mig förtryta.»
Det har hon Emma! — »Men hörpå!
»Hon älskar väl små barn också?
»Det måste hon nödvändigt göra.–––––
»Och spela, sjunga bör hon, sen; —
ȁch om du vet, i himmelen
»Hur sköna toner jag feck höra!» —
Ach lilla, söta Emma, hör
Alt det du nämde, just hon gör; —
»Och denna snälla, täcka skara
»Af Foglar tycker hon väl om?
»Och såna här små blommor, som
»Jag har — dem älskar hon väl, bara?» —
Ach ja! — »Nå väl, se här, så tag
»Min krans — Men vänta, — Ach då jag
»Ser Mamma kyssa ömt min Pappa,
»Så fasligt glad, blir ock då jag —
»O! bed då bruden, hvarje dag,
»Sin brudgum också hjertligt klappa.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
