Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 Ruben G:son Berg,
är blott en återspegling af deras egna, inre beskaffenheter.
— I den reela Verlden åter, förekommer detta skapade under den
menskliga form, som kallas naturliga Menniskor, och den
dem omgifvande Verlden är en återspegling, icke af hvarje
särskildt Individs, utan af hela den samtida Mensklighetens
(betraktad såsom en Individ) egna, inre beskaffenhet.
10. Hos Menniskan måste Guds Väsende återfinnas. — Ty*
efter Menniskan är det genom Guds värkning skapade, och ifrån Gud
icke kan komma annat än Godt och sant, så måste också hos
Menniskan finnas ett Mottag för detta ifrån Gud utgångna (1) Goda
och Sanna, uti hvilket Mottag således, liksom i en spegel, Guds
väsende, som är det Goda och Sanna, måste återfinnas. — Detta
Mottag är Vilja och Förstånd; den förra för det ifrån Gud
utgående Goda, och det sednare för det Sanna. — Vilja och
Förstånd äro tillsammans altså Menniskans Grundväsende och utgöra
dess Materia och Form — Men äfven hos Menniskan finnes det
som förut är anmärkt om Universum, nemligen 3 grader: Ändamål,
Orsak och Verkan. — Grundväsendet, Viljan och Förståndet, är
det Första, hvarifrån och hvartill. — Böjelse (Affection) och
Tanka, svarande hvardera emot Viljan och Förståndet, utgjöra det
Andra, hvarigenom. — Handlingar och Nyttor utgjöra det
tredje och sista, hvilket. — Likasom nu hos Gud det Goda och
Sanna äro oskiljagtigt förenade, så äro äfven hos Menniskan Vilja
och Förstånd, samt Böjelse och Tanka förenade, så att det
ena utgjör Väsendet och det andra Formen. Menniskans
fullkomlighet består deruti, att Viljan och Förståndet förena sig på ett, med
Guds ordning öfverensstämmande, sätt. Just häruti består
Menniskans förädling, just härupå arbetar Guds försyn. —
11. Det gifves äfven någonting hvarigenom ett lefvande
Väsende kan enoncera sig. Detta är hos Människan Talet. Viljan
och Böjelserne enoncera sig genom Ljudet; Förståndet och
Tankarne genom Orden, som utgjöra Ljudets articulation. Talet har
således äfven sitt Väsende och sin Form, neml. Ljud och Ord.
— Menniskan har väl äfven flere utvägar att enoncera sig; men
här skola vi blott fästa oss vid Talet.
12. Här måste nu göras en liten Digression. Tid och Rum
äro föreställningar, som blott uti den reela Verlden äro verkliga.
I den ide el a Verlden äro de blott apparenta, och nödvändiga
NB. denna punct är illa utförd, och bör förbättras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
