Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 Ruben G:son Berg,
Jag vid dess strängar stämde upp min sång.
Då ock af Blondel, utaf sångarkungen
Mång’ skön romans, mång’ hjeltedikt blef sjungen.
Ett vigtigt budskap Richard bort mig sände,
Jag genom öde öknen ensam for;
Hett middagssolen på min hjessa brände,
Då skallar: »Allah Åkbar». (Gud är stor!)
Jag såg mig omhvärfd af Arabers skara,
Jag drog mitt svärd och sökte mig försvara.
Med kraftig arm mitt vapen nu jag förde,
Jag stred för lifvet, stred för friheten,
Men fruktlös var min kamp och snart upphörde,
Jag nedlagt fem, men femton qvarstå än,
Som mig med höjda sablar nu omringa.
Ur handen, sårad, vrida de min klinga.
O, fasans dagar! Dar af qval och smärta
Till en Emir jag fördes fången bort.
O, hvarför brast ej då mitt arma hjerta?
Mitt lidande då blifva mera kort.
Men, ack, det var icke min Faders vilja
Att mig så snart från jordens sorger skilja.
Och att mitt olycksmått än mera råga,
Man denna tidning till mitt öra bar:
»Hem till sitt land nu Richard skulle tåga,
Jerusalem i Turkens händer var;»
Förbi för mig var hvarje hopp om frälsning,
Jag sände friheten min afskedshelsning.
I tio långa år jag der var fången,
I tio år jag tjenade som slaf.
Min enda tröst i olyckan var sången
Och hoppet om en snar och stilla graf,
Min framtid sig i idel mörker klädde
Och ingen ljusning der mitt sinne gladde.
Men när till Beatrice min tanke ilar
I midnattstimmans tysta hvilostund;
Då genomborra hjertat tusen pilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
