Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2d8 Ruben G:son Berg,
Anmärkningar,
Sid. 140. Den lilla oafslutade komedien med ämne ur Homeros har förut varit
föremål för kortare omnämnanden af H. Wieselgren i Bilder och minnen,
sid. 327, och Bergholm, sid. 81. Som barndomsverk erbjuder den ju ett
icke obetydligt intresse; här har jag emellertid endast tillfälle att gå in på
ett par formella ting. — De af Almquist nygjorda namnen förefalla att
vara bildade utan någon afsikt att få betydelser på dem. Themestor är
kanske gjordt i anknytning till Themis; Euristemeus hör möjligen
tillsammans med eurus, bred; men fullkomlig godtycklighet är törhända lika
antaglig. Ampelurgos, den druckna, har ju likväl en hänsyftning på vinet i
sitt namn, Udafevgos, han sora gläder sig öfver att komma i land, skall
väl betyda: som flyr vattnet; jfr hydatofevgon. Gefevgos åter, som är
förtjust i hafvet, betyder nog: som flyr jorden. Utkiken Asteridon har ju
fått ett passande namn, som tolkas med: som ser stjärnorna. Agathus,
som finns på en för Almquist säkerligen obekant inskrift, sammanhänger
med adjektivet god, och passar således också för fredstiftaren. — Att
namn-bildningen är vild och delvis alldeles oriktig, kan ju ursäktas en gosse.
Den är ett tidigt bevis på hans uppfinningsförmåga i denna riktning.
Sid. 155. Den, liksom föregående stycke, på Kungl, biblioteket förvarade
Myrorne är påtecknad med årtalet 1811, hvilket årtal tagits för godt af både
Wieselgren (a. a., 328) och Bergholm (a, a., 83) och väl äfven är det
rätta. Ur metrisk synpunkt är dikten märklig som den första större
originaldikt på hexameter efter denna forms renässans i Sverige på ISOOtalet;
jfr A. Sterner, Några iakttagelser öfver den svenska hexametern, E. Schwartz,
Esaias Tegnérs ställning till vissa pedagogiska och vittra tidsströmningar
och Otto Sylwan, Antik och svensk hexameter. I versbildning ansluter
sig dikten emellertid till de tidigare öfversättningsförsöken, ehuru den ovana
handen naturligtvis röjer sig i de många rytmiska svagheterna. Af den
grekiska parodi, som väl varit Almquists utgångspunkt, synas mig inga
särskildt tydliga spår föreligga.
Den mängd namn, som Almquist här rör sig med, har han nybildat
så godt som helt och hållet. Med förbigående af smärre onöjaktigheter i
stafning och bildning, som knappast förtjäna någon utförligare redogörelse,
äro namnen att tolka på följande sätt: Myrmek onarkos — myrhöfding; Pa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
