Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms bref till Euphrosyne. Af Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterboms bref till Euphrosyne. %7
systerligt förtroende är heligt; och vet, att min vänskap ännu aldrig
bedragit någon varelse, allraminst någon qvinlig.
Ni talar om »sorgsenhet öfver lifvets felslagna
förhoppningar om sällhet»5, och det smärtar mig att äfven Ni
redan gjort den grymma erfarenhet, huru liten sällhet jorden ger.
Men betänk, att ungdomen är hoppets ålder, och dessutom, att
själen har nyckeln inom sig till sitt sanna, sitt saligare fädernesland.
Det gifvas inga sår, dem ej Religion och Poesi förmå läka, eller
åtminstone lindra. Gud är öfverallt närvarande, och sångens harpa
tränger jämväl till den ensligaste hydda.
Er vän
Daniel Amadeus Atterbom.
P. S. När Ni härnäst skrifver, så underrätta mig om Er
leeture, Edra tillgångar i allmänhet till litterär bildning, förhållandet
mellan Edra timliga omständigheter och Er böjelse för poesi m. m. s.
på det jag må se, i hvad afseende jag kan snarast bli Er nyttig.
2. Upsala d. 28 Januar. 1817.
Ert sista bref, min goda, broderligt älskade Laura1, kom i mina
händer just på sjelfva Jul-afton, och det var den angenämaste
Julklapp som kunde skänkas mig. Jag har från postdag till postdag
uppskjutit mitt svar, emedan, öfverhopad af brydsamma göromål,
jag trott mig längre fram kunna finna några stunder som jag finge
odelade helga åt Er. Men jag väntar fåfängt på en tid, då jag
får lefva för hjertat och dess önskningar; jag kastas ouphörligt ur
den ena stormen in i den andra, och jag måste liksom med våld
tillkämpa mig ett och annat flyktigt ögonblick, att lyssna till fridens
och vänskapens röst. Älskvärda Laura! vedergäll ej mitt dröjsmål
med samma mått, utan hugna mig, så ofta Ni har en stund ledig
från andra vigtigare ämnen och angenämare nöjen, med några rader
från Er hand. Tillåt, att en martyr för sitt Fädernesland i andanom
kysser henne, och tackar henne för alla de vänliga och ömma drag,
dem hon ritat på Ert papper för att uttrycka ett lifligt och oskulds-
5 »Tillåt mig . . tacka Er, at Edra toner återgifvet mig denna harmoni som
en djup sorgsinthet öfver lifvets felslagna förhoppningar om sällhet, försänkt i
en kall nedslagenhet och förgätenhet af sin egen inre förmåga». Euphrosyne till
Atterbom midsommardagen 1816.
1 Se not 4 till förra brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
