Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms bref till Euphrosyne. Af Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Josua Mjöberg,
nu på det andra. Utan tvifvel blir jag i Stockholm fördömd ända2-;
men mina vänner skola dock se att jag lefver. Blefve jag ej
tvungen att här vid Universitetet nästa Vårtermin hålla offentliga
föreläsningar i Historien, i stället för Geijer som då är Rector
Magnificus, så skulle den gamla Fågeln snart följa efter. Imellertid ber
höfver du ej befara att »den poetiska byggnaden i Upsala ramlar».
Jag är visserligen på sätt och vis »kränk»; emedan jag kunde vara
betydligt mycket friskare till både kropp och själ, än jag är. Dock
är jag ännu stark nog, att hålla den sak upprätt, åt hvilken jag
engång för alla ugpoffrat allt, hvad en menniska kan uppoffra.
För-rigt väntar jag med lugn att se den nya poetiska byggnad, som
skall uppresas i Stockholm. Hittills ha dervarande Tongifvare
ingenting annat gjort, än pratat i vädret och colporterat sqvaller. —
Nog om det slöddret. — Här medföljer, såsom prof, ett tryckt ark,
enligt din begäran. Jag skall ställa om, att de Hammarsköldska
2 Om den spänning sorn vid denna tid förefanns mellan nyromantikernas
Uppsala- och Stockholmskretsar ha upplysningar lämnats af Runnqvist, anf. arb..
s. 43 ff., samt fullständigare af K. Fredlund, Carl Fredrik Dahlgren, hans
lif och diktning, 1: 220 ff. Ur det bref, hvars innehåll Fredlund sid. 223 anat,
må följande belysande utdrag meddelas: »Bland de nämde Parabolerna skall Du
isynnerhet läsa Inkräktaren på Sångens thron (det sista epithetet kan
ändtligen vara öfverflödigt) ty detta lilla stycke har en varm vänskap till Dig ingifvit
— Du kan väl veta att Du är Näktergalen — ehuru jag just ej tror Dig sjuk,
men det är ett visst parti som påstår det, och som tillika tar sig höga miner;
och det retade min galla. Jag skulle kunna visa Dig bref om Du vore här som
fullkomligt öfverensstämmer med Argus, i hans dumma orättvisa påståenden om
den nya skolan [Se om detta Fredlund, anf. arb., s. 216]. Till ex.: ’Äfven
Herrarna i Upsala måste komma på en återgångspunct i fall de vilja hoppas
senteras af sina landsmän och ej bli bortkastade som en lärd antiquitet. Man måste
lefva, känna, röra sig i den nuvarande tiden, omgifningen af människorna,
uppfatta och besjunga den’. Ack, Du Gud i himmelen! besjunga den nuvarande
tiden? Ja, sjung hvem som vill för Stockholms pöbeln, jag känner den för väl
för att råda någon så nedsmutsa sin lyra. Äfven säges i nämde bref: ’Då den
poetiska byggnaden i Upsala ramlar, förr eller senare, Atterbom är kränk’ . . .
etc. etc.
Jag borde kanske dolt dessa yttranden, och jag blygs för att sqvallra, men
jag tål ej gerna, att man träder dina rättigheter för nära. Du har nu i elfva
års tid stridit som en ädel kämpe och då må ingen annan ta segern ifrån Dig!
utan jag beder Dig att intet lemna stridsfältet så länge än några smygande
Jägare lura i buskarna. Det fins innom din själ mera kraft och nerf än du sjelf
vet om. Låt dem agera med friskt lif och låt ingen ta spiran ifrån Dig!»
Euphrosyne i sistnämnda brefvet. Den 10 jan. 1822 skrifver hon till Atterbom:
»Från Stockholm fick jag ett högst ofördelaktigt bref om Calendern — deremot
är Du så skonsam och mild i dina omdömen om den Opoetiska».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
