Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Oscar Wieselgren
på en bana, där hans begåfning blott hade ringa utsikt att göra
sig gällande. Men trots det att Bergklint nog har rätt i sak, finnas
omständigheter, som förklara att Daniel Tilas valde
ämbetsmannabanan för sin son. Det var en endast alltför sann observation,
som Bergklint nedlagt i sina rader:
Men ack! den vackra väg, där Skalde Guden leder,
För sällan någon fram til utkomst och til heder.
Och dessutom delar Tilas öde med de allra flesta af tidens
unga skaldeämnen. Rätt lång tid framåt kan man nästan säga, att
litteraturen behärskas af poetiserande kanslister.
Vistelsen i Upsala synes hafva varit en tid, på hvilken Tilas
senare under sina Stockholmsår med saknad såg tillbaka. I en af
dikterna i den Wernerska handskriften erinrar han en af sina gamla
Upsalakamrater om dagarna vid universitetet i följande ordalag:
Men Du och jag den tid vi noga minnas än
Då man en frihet njöt som knappast fås igen.
När vi Apollos språk i Lärdoms Salar hörde
Och Guden växelvis med Bacchus spiran förde.
En munter lefnad der vår vänskap sammanknöt.
Man mindre afund fick och flera nöjen njöt.
Du ort, som minnet än af Svithiods kungar räddar,
Än röjs den Svenska Smak kring gamla Fyris bräddar.
I de studentexcesser, som ännu under Tilas tid voro långt
ifrån sällsynta i Upsala, har han synbarligen icke tagit någon del.
Åtminstone har han, såvidt jag kunnat finna, aldrig varit i konflikt
med den akademiska rättvisan — ett öde, som universitetets
nobiles trots sin privilegierade ställning ej alltid lyckades undvika.
Men hvarken i Mindre konsistoriets protokoll eller i Rektorsämbetets
journaler möter man någonsin Tilas namn.
Att ett visst allvar varit rådande i hans studier bestyrkes
äfven däraf, att han lämnar universitetet med vitsord, som i
betraktande af hans korta akademiska arbetstid måste anses som
beaktansvärdt goda. Utom Bergklints medverkan var det väl äfven
ekonomiska skäl, som bidrogo till att tvinga Tilas att göra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
