Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Oscar Wieselgren
upkallade, igenom Scripta på de Latinska och Fransyska språken,
den samma fullgjort.
Kongl. Collegium lät sig dessa Scripta föreläsas, och intog
med särdeles nöije de berömlige framsteg Tilas befants hafva gjort
uthi de för ett Cantzlie ämne nödige Språk och wetenskaper; och
skulle detta genom utdrag af Protocollet honom förständigas, jemte
Collegii bifall uppå dess gjorde ansökning, att til Extraord:re
Cantzlist wid Kongl. Inrikes Civil Expedition blifwa antagen."
Det protokollsutdrag, som tillställdes Tilas, är affattadt i
mycket berömmande ordalag. "Såväl af Kongl. Academiens i Upsala
vittnesbörd som af Tilas egna aflagde specimina" säger sig Collegium
hafva anledning att tro, "det bemälte Tilas vore ett särdeles nyttigt
ämne till Kongl. Maj:ts och Rikets tjänst, hvarför dess gjorde
ansökan bifalles".
Härmed var alltså det första stora steget taget, och Tilas hade
trädt in i den samling af unga extraordinarier, som är oss så
välbekant genom Bellmanstidens visor, brefväxlingar och
dagboksanteckningar. Hur Stockholmslifvet gestaltade sig för en ung man
med hans läggning är icke svårt att föreställa sig, i synnerhet som
hans dikter gifva mera än en antydan i denna riktning. Hans
talanger som poet, hans älskvärda och tilldragande väsen, hans
sociala ställning — allt bidrog till att föra honom in i det färgrika
och skiftande sällskapslif, som karaktäriserade den sista frihetstidens
Stockholm.1 Men detta till synes så glada lif hade, som ofta påpekats,
äfven sin allvarsamma sida. Hattarnas finanspolitik hade
åstadkommit en mycket svår ekonomisk situation, af hvars olägenheter
särskildt ämbetsmannakåren och inom denna naturligen främst de
lågt aflönade och på befordran väntande extraordinarierna drabbades.
Trots dessa tryckta ekonomiska omständigheter hade emellertid
nöjeslifvet uppnått en högre grad af utveckling än någonsin förut —
tidens satiriska moralister utmåla med dygdig fasa de många tillfällen
att förstöra sin ekonomi, som öfverallt gåfvos — och den allmänna
tendensen gick icke i riktning mot eftertanke och restriktion.
1 Malmström, Sveriges politiska historia från konung Karl XII:s död till
statshvälfningen 1772, andra upplagan, del V, sid. 218, del VI, sid. 24; Levertin,
Johan Wellander, sid. 77; Erdman, Carl Michael Bellman, sid. 37; m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
