Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Oscar Wieselgren
tid, han hade att dröja där. Hans nöjeslif tycks emellertid ha
medfört sorgliga följder för honom själf — Oxenstierna antyder något
sådant i sin dagbok den 1 december — och möjligen har man här
att söka en af orsakerna till, att han så snart dukade under för
Konstantinopels sanitärt ogynnsamma förhållanden.
De båda vännernas samvaro tog mest form af gemensamma
utflykter, konsert- och teaterbesök samt först och sist versskrifning
och samtal i poetiska frågor. Därjämte nämner emellertid Oxenstierna
ett annat ämne, som de ofta diskuterat och som lämnar ett
intressant bidrag till Tilas karaktäristik: det är nämligen "om Andars
uppenbarelser i aningar och drömmar". Tilas synes hafva haft en
ärfd böjelse för mysticism; hans fader hade enligt Fants yttrande
efter sin morfar, Urban Hjærne, ärft egenskapen att vara visionär.
Oxenstierna ställde sig i början en smula skeptisk gent emot
allvaret i vännens andetro, men så småningom blef han mera
öfvertygad. På Tilas uppmaning har han till och med tagit sig för att
studera Swedenborg, nämligen De Amore conjugali et scortatorio..
Detta omtalar Oxenstierna i ett bref till Bergklint,1 där han äfven
berättat följande karaktäristiska drag från sin samvaro med Tilas:
" Som en i sig själf ganska fåfäng, för att ej alldeles säga barnslig
sak, skall jag säga dig att vi svuro hvarannan att hvilken af oss*
som öfverlefde den andra, skulle uppenbara sig för sin efterlämnade
vän, i fall det vore möjligt, men utan att visa sig för att skrämma
eller plåga honom. Ett sådant löfte, ehuru dåraktigt det ock varr
kan dock visa dig vårt förtroende för hvarannan. Hans skugga har
ej synts mig, och lär aldrig synas; men om hon är här osynligen
närvarande, så må hon fritt inse uti mitt hjärta, och läsa där de
outplånligaste känslor af saknad, af ömhet och af sorg."
Celsings långa dröjsmål i Wien motiverades enligt hvad som
framgår af hans depescher till kanslikollegium af den osäkerhet,
som var rådande på det "Turckiske Gebiethet". Sjövägen ville han
så vidt möjligt undvika, då, som han uttrycker sig, "Medelländska
Sjön wimlar af Banditer eller Sjö Rof ware, som antasta alla flaggor
1 Wien d. 26 december 1772. Tryckt i De la Gård. Arkivet, vol. XI,.
sid. 216 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
