Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Oscar Wieselgren
för dess opasslighet oförsedt aflagt besök utj ett af dessa huus,
lämna dessa omständigheter en bekymmerfull twekan, hwad fölgder
af dess frånfälle ytterlrre kan befrucktas." De möjliga
försiktighetsmåtten vidtogos; liket besiktigades af pesthospitalsbetjäningen,
och begrafningen påskyndades. Redan på aftonen af den dag, på
hvars morgon dödsfallet inträffat, var man färdig att jordfasta den
bortgångne.
På grund af misstanken om pestsmittan afhöll Celsing sig en
tid framåt från umgänge med de öfriga ministrarna, men han anser
sig kunna meddela kanslikollegiet, att visshet om orsaken till Tilas
död ej ernåtts. Tilas hade natten före sin död varit angripen af
svåra plågor, som gåfvo läkaren anledning att tro, det "en af
fruktätande förorsakad indigestion jämte tillslagen kallbrand" kunnat
förorsaka hans frånfälle. Antagandet att det dock verkligen varit ett
fall af pesten synes likväl troligare; det är också denna uppgift,
som Bergklint meddelar.
Celsing hade ej vågat direkt meddela Daniel Tilas
underrättelse om hans sons bortgång utan i sin skrifvelse till kanslikollegiet
anhållit, att budskapet genom kanslipresidentens försorg måtte
öfverbringas till honom. Hur han mottog det är oss icke bekant. Icke
heller veta vi, om något samband finnes mellan budskapet från
Konstantinopel och de tilldragelser, som inom den Tilaska familjen
följde närmast därefter. Den 4 november anlände Celsings bref till
Stockholm, och dagen därpå upplästes det i kanslikollegium. Blott
några dagar senare dog Tilas mor, och efter ett par veckor följdes
hon af sin make. "Det är vist", säger Oxenstierna i sitt förut
citerade bref till Bergklint, "en underlig fatalisme som öfvergådt
denna slägt. Emell, är det en lycka, att de så åtföljt hvarannan,
att ingendera hunnit begråta den andra."
Det deltagande, som Tilas död väckte bland hans forna vänner,
tog sig som naturligt var äfven uttryck i poetisk form. Oxenstierna,
som väl eljest varit den lämpligaste, lät dock sin penna hvila och
meddelade Bergklint, att han ej förr än längre fram kunde tänka
sig möjligheten att nedskrifva sina intryck vid underrättelsen om
vännens bortgång. Men en anonym författare ägnade hans minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
