Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Oscar Wieselgren
poesier, ehuru de vackraste i förening "med sin melodie, ofta förlora
vid en blott upläsning."
Eichhorn och Ekelund behandla båda "Tidsfördrif" som en,
bortsedt från de franska verserna, helt och hållet från Tilas själf
härrörande diktsamling. Enligt deras samstämmande omdöme är
det blott ett obetydligt fåtal där förekommande poem, som man
kan hänföra till andra författare. Detta är emellertid ett
fullkomligt misstag. Ett mycket stort antal af såväl de svenska dikterna
som öfversättningarna från franskan tillhöra icke Tilas egen alstring
utan äro hämtade från annat håll.1 I Dalins Witterhets Arbeten, del
III återfinnas t. ex. följande: Tidsfördrif nr. 9, Vådes "A notre
bonheur F amour préside" med dess öfversättning; nr. 48 och 50,
öfversättningar af tvenne airer ur Favarts Raton et Rosette; nr.
13, "Jag finner att Kjärlek bör ledas wid hand", samt nr. 14, "Lilla
Stofft som wille gierna Himlens dolda wägar se." Nr. 22, "Så
wissnar nu ett Blomster bort som jordens prydnad var!", en
ofantligt populär dikt, ofta afskrifven i visböcker, är af Johan Elers
(Glada Qväden, 1792, nr. 4: "Elegie"). Från samme författare
härrör äfven öfversättningen af visan "Jeanneton prit sa fanehette"
(Glada Qväden nr. 23). Dessutom återfinnas i Glada Qväden fyra
af de i Tidsfördrif intagna epigramartade små karaktärsdikterna,
Spelaren, Smeden, Musicanten och Tiggaren. Nr. 102 i Tilas
samling, "Om Bacchus du är Gud", är af Bellman (Fredmans
Testamente nr. 201). Äfven nr. 17, Brunns-Visa, återgår hos Bellman
i form af en bacchanalisk hymn (Fredm. Test. nr. 88: "Kom Nöjets
gud vi vänte dig."). Nr. 45, "Kjärlekens Nöije ochQual", har sin
egen historia. Denna dikt infördes af Regnér i Svenska Parnassen,,
första kvartalet 1785, hvilket emellertid föranledde en anonym
insändare i Stockholms-Posten d. 21 maj att förklara, att Regnér
därvid begått ett misstag. Enligt skribentens mening "erkänner
denna pièce samma auctor som den ömma Daphne", och den är
författad redan vid slutet af 1750-talet "på musiken till den vackra
arian ur operan II Re Pastore". — Regnér tog omedelbart denna
1 För ett par af nedan meddelade upplysningar står jag i
tacksamhetsskuld till docenten d:r Martin Lamm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
