Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Oscar Wieselgren
här har motivet fått en bismak af politik och dessutom blifvit
betydligt mindre tilltalande i tonen; det är en pik åt prästeståndet,
som den obekante författaren afsett:
Rep. 9 Präste näsor
Cui addetur Biskops skiägg, o. s. v.
Det kunde tänkas, att detta är en af "de Partiverser, Tilas
hade orätt att så ofta skrifva" (Oxenstierna) och att han själf valt
att parodiera sitt omtyckta Recept, men detta motsäges af, att
dikten verkligen är alltför okvick för att härröra äfven från någon
af Tilas mindre lyckliga stunder.
Ett par gånger har Tilas roat sina vänner med litteraturskämt,
där kvickheten egentligen legat i de personliga anspelningarna. Af
detta slag är hyllningen till Bergklint på Olsmässodagen 1769; där
en del onämnda, men för diktens föremål säkerligen lättigen
kännliga poeter passera revy och göras till föremål för parodisk
efterbildning, i ett par fall verkligen lyckadt nog. Mera bekant än
denna dikt är det i Svenska Parnassen 1786, sista kvartalet (sid. 331)
meddelade Banne-Brefvet "i Apollos namn til en berömd Svensk
Skald, som ville nedlägga sin lyra".1 Här finna vi Tilas inne på
den väg, som före honom beträdts af Triewald och som senare
skulle ytterligare brytas upp af Kellgren. Hans bref, riktadt till
Oxenstierna, utgör en vidräkning med den skara af
tillfällighets-rimmare och versmakare, som öfversvämmade den svenska
parnassen. Namnen variera i olika afskrifter. De, som Bergklint
upptagit, äro desamma, som om och om igen gifva tidens vittra snillen
nya tillfällen till gyckel: den kuriöse pekoralisten Brunkman, som
aldrig hade en lugn stund, angripen som han var af Kellgren,
Har-lingsson m. fl., Simmingsköld, lika illa tåld för sina dåliga verser
som för sitt oblyga kryperi för de maktägande,2 Algierkonsuln
1 Tryckt äfven i det af J. G. Ehrenmalm redigerade, kortlifvade
»Dagbladet Musernas Försök» 1783, där med namnen utsatta, samt i Hansellis »Ur
en samlares papper», I, sid. 3.
2 Förmodligen är det ifrågavarande dikt, som afses, då Porthan i ett
bref till Gjörwell (Åbo d. 30 sept. 1774) säger sig känna Simmingsköld blott
genom Gjörwells tidskrifter och »et litet poeme af framl. Baron Tilas til Kam
-marh. Gr. Oxenstierna». — Gjörwellska bref saml. KB.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
