Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, En medeltida balladstrof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Henrik Schück
Uppgiften, att 23 år förflutit mellan dansen och
helbrägda-göreisen, beror troligen blott på ett skriffel (XXIII för XVIII). För
öfrigt är allt i bästa ordning: Ruthard, som 1020 deltagit i den
beryktade dansen, hade under 18 år lidit af danssjuka, men hade
botats genom klostrets helgon.
Ingen anledning finnes häller att betvifla Ruthards uppgift,
men kort därefter synas åtskilliga bedragare hafva uppträdt, hvilka
under föregifvande, att också de varit deltagare i Kölbigk-dansen,
vädjade till den allmänna barmhärtigheten. Troligen var det ock
genom deras försorg, som legenden allt mer och mer lämnade
värklighetens mark. Straffet för den hädiska dansen, som till en början
blott bestått däri, att syndarna slagits med danssjuka samt drifvits
ut i världen, blef nu i stället, att brottslingarna under ett helt år
utan uppehåll måst på själfva kyrkogården fortsätta sin gudlösa
dans, till dess att de vid julen 1021 genom en from mans förbön
befriats från straffet. På 1040- och 1050-talen tyckas skaror af
dylika bedragare hafva uppträdt på olika ställen i Europa, försedda
med rekommendationsbref, i hvilka undret relaterades. Två dylika
bref finnas kvar, och såsom Schröder visat, är det från dem, som
alla senare versioner af legenden stamma. Det ena börjar: "Äfven
om jag syndare, vid namn Othbertus, skulle vilja dölja min synd,
skulle likväl mina ådrors oro och mina lemmars rörelse uppenbara
den. Och på det att hvar och en må känna, hvarför detta händt
mig och på det att han för Guds skull må gifva mig en allmosa,
vill jag för dem, som önska läsa, framlägga saken i hela dess
förlopp." Därefter följer redogörelsen för dansundret, som dock lider
af en viss motsägelse, beroende på författarens försök att kombinera
den värkliga händelsen med ett orimligt undervärk. I relationen
från 1058 hade Ruthard botats genom den helige Wigbert, och
därmed hade saken varit slut. Nu har förloppet blifvit mera
kompliceradt. Syndarne straffas först på så sätt, att de utan återvändo
under ett helt år nödgas fortsätta sin dans, och därpå — sedan de
genom en förbön af Kölns biskop Herbertus befriats från detta
straff — genom en fortsatt "tremor membrorum in signo
recorda-tionis vel potius approbationis". Det sista är tydligtvis det ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
