Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Elgströms romantiska poesi 105
Stormen röt, naturen skälfde,
nattens molnbädd tjocknat har,
böljorne mot stranden hvälfde,
månans låga dunklad var.
I "Den qvinliga Bekännelsen" finner man exempel på hur starkt
sammandraget Elgström skildrar händelsen. Elickan berättar hur
hon på ängen råkat den älskade och lagt sig att sofva med hufvudet
i hans knä i följande strof:
Floden hörs, och genom ängen
rodnande dess bölja flöt;
sömn en gräsbädd gör till sängen
och till hufvudgärd ditt sköt.
Utvecklingen af denna situation tecknas i rapid form i dessa
strofer:
Nu jag sof; men ack! jag drömde,
att min munn förförde din,
att mitt flor förrädiskt gömde
och ditt öga stal sig in.
Väckt, jag såg dig blygsamt dela
min förvirring, och förlät;
dock då än du ville fela,
syntes vred och tillgaf det.
I den sista raden bör, väl att märka, inträda en paus, som
markerar tidsrymden för den snabbt öfvergående vreden.
Den tunnhet, den klara genomskinlighet, som utmärker
efterklangspoesien från denna tid, finnes alltså icke hos Elgström; hos
honom iakttar man en sträfvan att prässa samman ett rikt innehåll.
Denna sträfvan står i själfva verket i intimt sammanhang med den
benägenhet för dunkla och obestämda uttryck, som redan anmärkts;
det gemensamma syftet är att nå rikedom, allsidiga associationer i
det själsliga momentet och därför också i det språkliga uttrycket.
Här står man inför den psykologiska formeln för romantiken:
sträfvandet att ge hvarje företeelse så rikt sammanhang, så mångsidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
