Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Fredrik Böök
— — men ej den blinda kärlek,
det troll med vingar och förrädisk tunga,
som rasar, njuter, ångrar sig och flyktar.
I Kellgrens "Sigvarth och Hilma" heter det på samma sätt:
— — Hon darrar,
vill fly mig, kan ej; vre’dgas och förmår ej;
det steg som fruktan tar, tar kärlek åter;
en blygsam rodnad glödgar hennes kinder,
och redan smälter ögats hot i tårar.
Om Hilma säges det i samma dikt:
Ack! — för et ögnablick allena, kom hon
på jorden främling, kallade sig Hilma,
såg mig, och log, och sönk uti mitt sköte;
sönk, och försvann —
Hur fullständigt Elgström tillägnat sig detta grepp visa följande
citat ur " Sigvarth" :
Der — — — — hvilar Sigvarth:
och trött att lida, klaga och bedåras,
med sorgen jollrar, och den dolk ej märker,
som rigtas mot hans ljuft förförda hjerta.
Hilma säges likna Psyche, när denna ser,
hur Amor
med saktad bön och blyg förhoppning nalkas;
vill förebrå, men ångrar sig och tillger,
och skjuter honom från sig, då han vågar,
och ser sig kring, om han ej återkommer.
Hur Sigvarth faller till Hilmas bröst, beskrifves på följande sätt:
Och Sigvarth i en lifvad alabaster
sin flamma tömmer, dör och återvaknar,
och frågar: Hvad af sällhet återstår mig?
Sigvarth skildrar för Hilma verkningen af hennes leende:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
