- Project Runeberg -  Samlaren / Tjugunionde årgången. 1908 /
137

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Elgströms romantiska poesi 137

och badat har mitt bröst i dagens strålar;
O! du som visar i ett glesnadt dunkel
mitt fordna paradis, den stilla hydda,
där himlens Gäst, i stoftets klädnad buren,
blef jordens främling, och sin saknad nämnde
med en ej sjelfkänd suck, som från dess inre
bröt fram lik flodens, innan stormen börjar;
Du, som ur själens djup min oskulds löjen,
likt Eos ljus den ros i dalen slumrar,
än väcker upp, och öfver mina läppar,
där, för att trösta de förtrogna, dröjer,
lik den försvunna solens glans på böljan,
en blygsam smil af en förlorad glädje, —
strör skämtets strimmor, ack! som sällan spritta
och tändas där, då mig ett nu begränsar;
Du, som till skuggans skygd mig sagta följer,
och när jag svärmar i min framtids rymder,
som sparsamt klarna, randar dem med dagern
af mina ungdoms drömmar, som mig nalkas,
och när min klagan höjes, ljuger lugnet
af flydda dar tillbaka i mitt hjerta,
O! lät ur tidens ström mig återspegla
det fordnas herdeverld, som öfversvallats
och af dess pragt en sjunken blomma rädda,
som i mitt tärda sköt å nyo knoppas!
Ur grundet skimra fram de dränkta fälten,
och mörkrets svall förglesnar till en skymning,
der anden, lik en fjäril, som af vinden
till arma nejder drefs, och nu med lugnet
har återflytt, bland prydnan sig förvillar.
Där i ett afstånd från min rörda vagga,
bekransad af min mor, hvars sång med andagt
bad kring mitt läger himlens änglar vaka,
som sänkte sig och spridde kring mitt hufvud
en sky af ätherångor, där likt liljor,
som runno opp, min sjelfförgätne ande
i strödda blixtrar såg det fordna ljuset
och log uppå min munn och vänligt möttes
af sine bröders, och af varma kyssen
det lätta doftet smalt, och kring min fria

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:20:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1908/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free