Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Johan Mortensen
till, skall jag först bedja att få vidröra ett par principfrågor och
besvara några allmänna anmärkningar.
I ofvannämnda anmälan i Euterpe yttrar professor Söderhjelm
s. 342 följande: "Jag anser, att man i vida högre grad än
Mortensen ofta gjort, är skyldig taga hänsyn till förekomsten af — eller
bristen på ■— fakta och framförallt mycket mera söka
förutsättningar, för hvad man skall bevisa i det man känner om skaldens
eget naturell. Får man häri icke stöd för sina teoretiska
funderingar, så måste man stanna vid att intet kan sägas med säkerhet."
Hvad professor Söderhjelm åsyftar med ofvanstående passus,
belyses bäst af det försiktiga sätt, hvarpå professor Söderhjelm själf söker
förebilder. Kan han icke med direkta ordagranna lån belägga en dylik
likhet, går han den förbi. Han är icke alls säker på, att det är från Victor
Hugo som Runeberg tagit scenen med anorna i Nadeschda, fast likheten
här är så slående och dessutom bestyrkt af den samtida kritiken
(Orvar Odd). Detta senare faktum är ju icke utan betydelse, då
samtiden ofta har bättre än vi reda på "hvad som ligger i luften"
och hvar den närmaste källan finnes. Och det är endast tvekande,
som han uttalar den förmodan, att Nadeschda vid flodens strand
vandrande med en blomsterkrans på hufvudet erinrar om Ofelias
vansinnighetsscen i Hamlet. Och likväl är hela denna scen alldeles
typisk för det sätt, hvarpå Runeberg begagnar sig af andras gods,
aldrig tagande utan att omskapa. Ofta drifves professor
Söderhjelm af denna skepticism att hellre förmoda en aflägsen källa för
ett eller annat motiv än att söka till det Runeberg mest närliggande.
Troligen är det också i kraft af denna nästan för försiktiga metod
som han sällan drager några allmänna slutsatser: Runebergs
ställning till sina föregångare och sin samtid vinner knappast i
klarhet under framskridandet i professor Söderhjelms eljest i så
många afseenden förträffliga arbete.
Naturligen kan det icke råda minsta tvifvel om, att ju mera
detaljeradt och ju mera ordagrant man kan påvisa likheten mellan
tvenne skaldeverk, desto bättre. Men jag skulle nästan vilja som
en allmän regel fastslå, att det är endast de obetydligaste och
ointressantaste likheterna som på detta sätt kunna uppvisas. De största,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
