Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs föreskrifter än en gång 153
görelser visa nämligen tydligt, att man i Vargen endast har en
imitation efter Vergilius och Homeros. Däri öfverensstämma alla forskare,
och jag har själf i Samlareartiklen utförligt motiverat detta antagande.
Dock bör det betonas, att redan i denna dikt har Runeberg
åtminstone indirekt stått under inflytande af tysk klassicitet. Först
och främst märker man som Estlander öfvertygande visat (i "En
skolpojksdikt af Runeberg"), att hela dikten har mera af Homeri
enkla och trohjärtade manér än af Vergilii prunkande uttryckssätt.
Men redan detta är typiskt för den tyska nyantiken i motsats till
den franska eller renässansens, för hvilka Vergilius och ej Homeros
är det bestämmande episka mönstret. Estlander påpekar också, att
Runeberg stått under inflytande af Adlerbeths och Tranérs
öfversättningar af antika skalder. Den förre är en af de första författare
i Sverige, som tagit intryck af den tyska klassiciteten; särskildt i
hans br ef samlingar förnimmer man, huru intresseradt han studerat
Klopstock, Lessing, Herder. Både Adlerbeth och Tranér äro i sin
antika uppfattning beroende af den då härskande tyska, och
medelbart har således Runeberg redan vid affattandet af denna dikt stått
under tysk antikuppfattning. Hvad detta betyder för förklaringen
af Runebergs senare mästerliga behandling af hexametern, är lätt
att inse. Gustafsson yttrar i Sv. Litteratursällskapets
Förhandlingar och Uppsatser, 6, 1872, att man i Goethes Hermann
und Dorothea kan efter ungefärlig beräkning finna flera lätta
hexametrar än i Runebergs förstlingsdikt. Om så är fallet, beror
detta naturligen icke minst därpå, att ett par generationer af
tyska skalder från Klopstock uppåt och ett par generationer af
svenska skalder från Adlerbeth till Stagnelius och Tegnér arbetat
på hexameterns fullkomnande. Det var således mycket undangjort,
då Runeberg började använda detta versslag, och det är därför
mindre underligt, att hans metriska behandling var bättre än Goethes.
Bortsedt från alla dessa olika skäl kan jag icke neka, att det
skulle förefalla mig mer än underligt, om en ung student 1822, som
ägnar sig åt klassiska studier, icke på en eller annan väg kommit
under den tyska antikens inflytande, då faktiskt tyskarne sedan
nära ett århundrade tillbaka behärskade den klassiska filologien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
