Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Otto Sylwan
Glucks Iphigenia), uti hvilka vi väl ha rätt att se Kellgrens hand,
men det ena som det andra upphörde snart. De artiklar af denna
art, som senare då och då förekommo, upptogos ej under "Ny-
heter" och angåfvos således icke såsom redaktionens, utan härstam-
made från — verkliga eller fingerade — insändare.
Att insändarna spelade en betydande roll i Posten, hafva före-
gående forskare framhållit, o<3h om den så väl som om Dagligt
Allehanda har det med rätta sagts, att den redigerats af allmän-
heten. I själfva verket funnos de, som häfdade eller föregåfvo sig
hylla den åsikten, att tryckfriheten innebar en vederbörande ut-
gifvares förpliktelse att oförändradt i sina blad intaga hvad helst som
till dem insändes. Denna åsikt, som möjligen skymtar i Postens
anmälan, kan också läsas ut ur ett litet tillkännagifvande i n:r 125
för 1779, där utgifvaren dementerar ett rykte, att Posten skulle stå
under något slags censur; en hvar som inlämnade något kunde vara
öfvertygad att få åtnjuta hvad kgl. förordningen förmår. (Den be-
kante major Lund klagade, att Pfeiffer nekat i Allehanda intaga ett
hans svar på en däri införd artikel, men justitiekanslern afvisade
klagomålet; se Välsignade Tryckfriheten II: 1.)
Tryckfriheten i denna mening var också icke större, än att in-
sändarna måste vara beredda på att kontant betala sina utgjutelser,
och det trots anmälans löfte, att i bladet skulle införas "utan be-
talning och oförfalskadt, hvad som helst våra landsmän behaga oss
tillsändau. I praktiken gällde detta tydligen blott sådant, som
var af större intresse för allmänheten, och hvars upptagande be-
tydde en minskning i redaktionens arbete. Uti n:r 59 för 1779
lofordade "Landtbo" Posten bl. a. därför, att man kan få in saker
"utan stor kostnad", och i n:r 69 anmodades en insändare att af-
hämta sitt manuskript "jämte de medföljande penningarna", enär
det ej kunde införas. Uti Den Svenska Lycurgus (1785 s. 49) står
ett bref, som varit iniämnadt till Posten, men inte tryckts där, "i
brist af bevekande allegater".1 Tvifvelsutan ha vi häruti en af
1 Uti St.-P. 1779 : 51 läses ett skämtsamt bref från en giftaslysten mam-
sell, som hotar att om Posten ej trycker det, gå till Allehanda, som tar det
för två daler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
