Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Otto Sylwan
Redan före förändringen med år 1790 var Posten ett vittert
blad, såsom alla tidningar vid denna tid måste vara, då politiken
var förbjuden mark, och det ännu inte riktigt blifvit vana att offent-
ligt diskutera öfriga allmänna angelägenheter. En god del af ut-
rymmet upptogs således af dikter, och det föll på Kellgrens lott
att anskaffa och utvälja sådana. Vi se honom, såsom Lagus om-
sorgsfullt utredt, under de första åren plundra Åbo Tidningar på
poetiska bidrag utan att ange källan, en försyndelse, som då nog
ej räknades så stor. Då sedan diktsamlingar utkommo, aftryck-
tes de i stor utsträckning i Posten; så gick det med det (af Kell-
gren själf redigerade) fjärde bandet af Vitterhetsnöjen 1781 och
med den af Knös utgifna Samling af svenska vitterhetsstycken
1789. Äfven annars torde aftryekandet af en dikt i många fall
hafva skett utan författarens uttryckliga tillstånd.
Likväl står af naturliga skäl en författares representation i
Posten i ett visst förhållande till hans förbindelse med Kellgren.
Bellman, som inte hade någon anledning att vara denne vedersakare
bevågen, är företrädd blott med några småsaker. Bergklint där-
emot hade som vi sett mycket intresse för Posten; man finner ock
af honom redan i n:r 8 för 1778 ett ode i "anakreontisk stil"
(d. v, s. orimmadt) skrifvet för Västerås’ gymnasiums fest öfver
kronprinsens födelse. Det fick vid införandet betyget ’vackert’,
men en till samma tillfälle författad skål för konungen åtföljdes af
ett glåpord, att den måtte vara en ordens visa, ty allmänheten
kunde ej förstå den. På Bergklints klagomål förklarade sig Kell-
gren alldeles främmande för detta.1 Sedan syntes skalden mig ve-
terligt blott med ett par grafdikter öfver sin syster och sin hustru,
båda intagna i hans skrifter. ■— Af de öfriga äldre träffas kanske
Lilliestråle någon gång (1783 n:r 20), Wellander (sign. W***) något
oftare.2 Då vid Creutz’ död sånger öfver honom af Gyllenborg och
Hos den perfide Lund kan det vara ett försök att göra Posten misstänkt, sna-
rare än uttryck för verklig mening.
1 Bref s. XV. Enligt s- XXI tycks B. 1784 hafva insändt ett bidrag, som
jag icke lyckats identifiera.
2 Äfven ett par småsaker, som ej äro upptagna af Levertin i hans lista,
näml. i 1778 :4 och 9 samt 1780: 5 och 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
