Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Otto Sylwan
däremot fortsätta ungefär i samma stil och utsträckning som förut.
— Insändarna äro vida färre än förut och de, stundom långt ut-
dragna, diskussionerna af aktuella ämnen hafva alldeles upphört. —
Moraliska uppsatser förekomma fortfarande (Kellgren själf skref en
sådan om "förställning" 1790 n:r 14), men smaken tycks nu börja
luta åt små sentimentala berättelser;1 "Prof af ädelmod" är en
rubrik efter utländskt mönster, som då och då uppdyker.
Dikterna äro till antalet färre och framförallt långt mera valda
än förut. Kellgren höll sig främst till sådana saker, som lästs upp
i Akademiens sammanträden, och bidragen från de ordinarie poe-
tiska medarbetarna, utom han själf, fru Lenngren, A. G. Silfver-
stolpe från 1792 och Franzén från 1793.1
De talrika recensionerna, hvilka nu satte sin prägel på Posten,
voro till större delen i den traditionella stilen, d. v. s. de bestodo
af en uppräkning af innehållet och några utdrag, som prof därpå,
hvartill oftast fogades ett välvilligt omdöme. (Dessa utdrag ur t.
ex. Bastiljens historia, ur reseskildringar och hushållsjournaler er-
satte minskningen uti de särskilda små-uppsatserna af allmännyt-
tigt, historiskt eller annat innehåll.) En och annan frivol anekdot
kunde också där insmugglas. Åtskilliga recensioner, och särskildt
de, hvilka af ett eller annat skäl kunna antagas vara af Kellgren,
äro emellertid verkliga kritiker. Atterboms anklagelser, att de vi-
1 1791: 130 innehåller B. de St Pierre’s »Indianska hydda» i kort sam-
mandrag, n:r 214 en kort berättelse »i Sterns [!] smak» o. s. v. »Engelska
anekdoter» förekomma stundom.
2 Öfver tryckfriheten infördes lofkväden, oafsedt deras poetiska svaghet.
— Pekoral förekommo nu mycket sällan; en skämtsam bröllopsdikt till den
bekante Seseman återfinnes i 1794: 11. — Såsom charad-diktare uppträdde Zibet
en tid, men då insändare uttalade sitt missnöje, upphörde han efter någon
tid. (Jfr Kellgrens Bref s. 104.)
En viss litteraturhistorisk märklighet har ett yttrande af en insändare,
som, »då det nu börjat bli mode at skrifva visor», meddelar en dylik (1793:
192). — Orimmade kväden förekommo då och då (1790: 185, 1791: 50, 101, 143,
162, 1792: 146, 1794: 241 och 250), bland dem enstaka af Kellgren, Oxenstierna
och Franzén. Uti anmälan af en rimmad öfversättning af Anacreon lämnar
recensenten själf ett försök till en orimmad tolkning. (1794: 124).
Öfversättningarna från danskan äro icke många, 1791—1793 ett tiotal,
hälften från Baggesen, ett passionsoratorium af Evald och resten småsaker af
Wessel, Rahbek (»dansk poet af första rangen») och Thaarup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
