Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Otto Sylwan
medel till allas sällhet. — Predikningar, som nu trycktes i stor
mängd och jämte resebeskrifningar synas varit den talrikast före-
trädda litteraturarten, behandlades i allmänhet mycket mildt,
men det anmärktes t. ex. att det icke är nog för en predikant, att
vara renlärig (1791 n:r 134). Vid en recension af skrifter, som
utgifvits af Samfundet Pro fide et christianismo, togs den naturliga
religionen i försvar (1791 n:r 157) och vid redogörelsen för Boethius’
tal vid jubelfesten sammanfattas dennes åsikt i satsen, "at alt bruk
af Religionen, som ej direkte syftar til styrka för Moraliteten, är
et missbruk, som Philosophien äger rätt at qväfva". Bibeln finge
ej stå som ett hinder för forskningen; mot dårskapen hade man
medel i upplysningen, och "vi smickra oss, at redan äga den i al
sin fullkomlighet". En öfversättning af en dansken Bastholms bok
om religionen lofordades; hans skäl för mänskans odödlighet anses
föga tillfredsställande, men han "röjer en sund Philosophi, som
hvarken stöter sig med Trons hemligheter eller af dem finner sig
mycket besvärad". (1794 n:r 234.)
Märkliga estetiska uttalanden förekomma just icke.1 Då Nor-
dins äreminne af Spegel omtalades, anmärktes att detta just ej
var berättigadt af hans litterära förtjänster, men väl därför att han
lärde allmogen att läsa (1794 n:r 208). Uti en recension af en
poesisamling yttras (1793 n:r 200): "Idyllen lär aldrig göra någon
särdeles lycka hos vår Nation. Den ljuger för mycket i ett land,
som snart sagdt icke äger någon Vår" (en suck af Kellgren?).
Genom illa valda öfversättningar från tyskan hade man fått en för-
dom, som alldeles icke vore berättigad i fråga om Gellert och Gess-
ner ; om idyllen framförallt gällde ordet: " Gudomlig eller Odräglig."2
För lösningen af problemet om Kellgrens utveckling har denna
genomgång af Stockholms-Posten icke lämnat mycket bidrag.
Emellertid är det, som jag ofvan nämnt, troligt, att Kellgren under
1 Att Creutz och Gyllenborg alltjämt dyrkades såsom skalde-fäder fram-
går dels af ett yttrande i en skarp kritik af Manderström (aftryckt hos Malm-
ström II: 531), dels ur recensioner af deras Vitterhetsarbeten (1795 n:r 48 f.).
2 Uti ett mot litterära omstörtare riktadt ironiskt kåseri med titeln .-»Par-
nassens Jakobinerklubb» (1794: 280) anföras bland storheter ej blott de antika
och franska, Pope och Holberg, utan ock Lessing och Shakespeare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
