Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Stagnelius och Chateaubriand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Fredrik Böök
syn: hur hemska horder skola bryta in från Asien öfver det kristna
Europa, hur Roms välde skall falla, men korset till slut segrande
resas på ruinerna.
I dessa båda scener ur Les Martyrs har man alla elementen
till den episod om eremiten Antonius, som Stagnelius inlagt i tredje
sången af Wladnnir den store.1 I en grotta i närheten af Konstanti-
nopel bor eremiten Antonius — det är samma namn som det hel-
gon, hvilket enligt legenden och i Les Martyrs är utsedd att efter-
träda Paulus i hans grotta efter hans himmelsfärd — och till ho-
nom kommer en hemsk ovädersnatt prinsessan Anna med sitt följe,
lockad af ljusskenet. I grottans öppning mottager eremiten de
skyddssökande; han står där, heter det,
skön i sitt rimfrostglittrande skägg, i de silfrade håren,
liksom en helig bild från patriarkernas fornverld.
Den af mig kursiverade raden ger honom just den poesi, som
Chateaubriand utgjutit öfver sina skildringar från den kristna kyr-
kans barndom. — Antonius förkunnar för Anna hennes stora be-
stämmelse till kristendomens ära och profeterar om den framtid,
som väntar Ryssland och hennes ätt. Han förutsäger den turkiska
invasionen liksom Paulus i Les Martyrs den monogoliska:
Turbanomkransade horder
skola ur Asiens djup Europas gränser beträda.
Men öfver alla mörkrets makter — hvaribland Antonius sär-
skildt utpekar den religionsfientlige Napoleon — skall Ryssland
och kristendomen till slut segra under en ny Alexander.
Inflytandet från Les Martyrs framträder ingenstädes tydligare
än i denna episod. Det är icke nog med att efterbildningen är
fullkomligt trogen; införandet af eremiten är dessutom i uppenbar
strid med både tidsfärgen och lokalfärgen i "Wladimir den store":
hvad som är naturligt i Orienten på trehundratalet är det icke
utanför Konstantinopel omkring år 1000.
* -x-
-X-
1 s. 34—37, Samlade skrifter, II, s. 33—37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
