Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 75
historiska dram, som i Frankrike företrädes af Baculard d’Arnaud
och Mercier. De äro fullkomliga anglomaner, som afguda Shak-
spere, i hvars dramer de beundra gräsligheterna och de våldsamma
effekterna. Det är med honom som föregångare de vilja skapa "le
genre sombre", dramer, där lifvets mest nattsvarta sidor presente-
ras för åskådaren. Man vill göra skådespelet till "une source
d’horreurs délicieuses pour l’áme". I dessa dramer är känslofråsse-
riet drifvet till sin spets, gräsligheter hopade på gräsligheter. Pu-
blikens nerver fordrade tydligen allt starkare stimulanser. Det
hade ansetts som ett oerhördt vågstycke, då de Belloy i sin 6a-
brielle de Vergy låtit hjältinnan på scenen mottaga en skål inne-
hållande hennes mördade älskares hjärta. Grimm har ej ord nog
starka för att beundra författarens djärfhet och den skicklighet,
hvarmed skådespelerskan gett uttryck åt sin fasa och vämjelse. I
Baculard d’Arnauds Fayel, som behandlar samma ämne, lockas
Gabrielle att förtära hjärtat och föres sedan in på scenen för att
dö där tillika med sin plågoande. Längre kunde man knappt
komma i naturalism.
En särskild plats intager klosterdramen, som från Frankrike
sprider sig till Tyskland och för oss har sitt egentliga intresse där-
för att den bl. a. står i samband med Lauraepisoden i Aret 1783.
Redan i Popes berömda heroid "Abélard to Heloisa" hade de dystra
klosterhvalfvens romantik besjungits, och motivet hade i Frankrike
varierats af Colardeau, Dorat o. a. Baculard d’Arnaud bragte dylika
ämnen på scenen i sina tvänne dramer Comminges (1765) och
Euphemie (1768). Klostercellens dunkel var ju en förträfflig miljö
för "le genre sombre", och klockklangen, bönerna och de allvarliga
nunnedräkterna förhöjde stämningen. Innehållet är i dessa dramer
nästan ständigt detsamma. Två älskande ha skilts åt genom
föräldrarnes hårdhet; den ena eller båda ha inspärrats i kloster och
de söka fåfängt genom späkelser och böner tvinga sig själfva att
glömma sin kärlek. Deras naturliga känslor drifva dem till uppror
mot det religiösa tvånget. Bakom dessa skildringar ligger stundom
upplysningens antikatolicism. Till fullt tendentiöst uttryck kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
