Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Martin Lamm
"Drame", antagligen då använd för första gången i Sverige. Öf-
versättaren, Stenborg, talar om "den lyckliga sammanblandningen
af det alf warsamma med det glädtiga", som gjort "desse slags
Theaterstycken" så omtyckta.
Viktigare är emellertid, att vi redan året därpå få vår första
svenska originaldram. Jag menar Wallenbergs Susanna. Det torde
måhända förvåna, att jag räknar detta stycke till den borgerliga
dramen, då Levertin anser, att det var Wallenbergs mening att
"åstadkomma en reguljär tragedi i den franska smaken".1 Men
jag stödjer mig på Wallenbergs eget uttalande i förordet: "Ämnet,
ehuru fullt af de vackraste tragiska belägenheter, är dock i vissa
omständigheter så nära besläktadt med det comiska, at deraf icke
gärna kunnat beredas annat, än et blandat slag, eller det man kallar
Tragi-Comedie: en art af Skådospel, som ofta och med framgång
blifvit försökt på främmande Orter, merendels under Namn af Drama,
såsom ock detta kallas." Vi se af det anförda, att Wallenberg
väl kände till den nya dramatiska genren, och att han fullt med-
vetet afstått från att skrifva en reguljär tragedi. Det är i själfva
verket endast de oklanderliga alexandrinerna och det historiska
ämnet, som erinra om tragedien. Till hela sin handling, sitt
känsloinnehåll och sin karaktärsteckning är stycket vida mer be-
släktadt med den borgerliga dramen. Det är berättelsen om
en älskande make — Jojakim står nämligen hos Wallenberg i dra-
mats förgrund — som genom lömska intriger bringats till den
yttersta gränsen af svartsjukt raseri, men till sist inser sitt misstag
och återförenas med sin trogna hustru.2 En rent modern familje-
konflikt alltså, endast nödtorftigt höljd i biblisk dräkt. Och den
har också en fullt modern scenisk karaktär. Ständiga scenväxlingar,
ibland inom samma akt; fängelseinteriörer, ett mordförsök på
1 I sin essay om Min son på Galejan s- 12.
2 Jojakim är, som man ser, en sorts biblisk Othello. Vid ett tillfälle är
han nära att stöta ned Susanna på scenen. Det är väl dock i första hand
Voltaires efterbildning, Orosmane i Zaire, som W. kändt. Från denna tragedi,
som W. i sin första resebeskrifning uttrycker sin beundran för, är säkerligen
uppslaget med brefvet i 3:dje akten hämtadt. Jfr. f. ö. Susannas svar till
Jojakim (A. 3, s. 5) med Zaires replik till Orosmane (A. 4, s. 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
